Ett gemensamt vallöfte från de tidigare allianspartierna om skriftliga ordningsomdömen i skolan väcks nu till liv i riksdagen. En majoritet av partierna är för förslaget men ändå stretar regeringen emot. Även om effekten av ett införande är begränsad är det i alla fall ett steg i rätt riktning.
Ordningsbetyg i skolan har varit Liberalernas hjärtefråga i skolpolitiken i över tio år. Jan Björklund och dåvarande Folkpartiet efterfrågade ordningsbetyg redan 2006. Senare gjordes nya försök 2010 och 2014 utan större framgång. I valet 2014 ställde sig hela Alliansen till slut bakom förslaget men då gick det som det gick och allt försvann i decemberöverenskommelsen. Problemen med ordningen i skolan har fortsatt och förslaget har åter aktualiserats. På tiden då Alliansen fortfarande fanns, alltså för ett år sedan, lovade de då allierade partierna att de skulle införa ordningsomdömen. Trots januariöverenskommelsens avsikt att stänga ute SD från inflytande vill nu L, C, M och KD, med hjälp av SD, köra över regeringen i riksdagen för att få igenom förslaget. Mittenpartiernas dubbelspel mellan SD och regeringen upphör aldrig att förvåna. S, MP och V motsätter sig förslaget. Även lärarförbundet kritiserar förslaget för att inte hjälpa tillräckligt mot skolans problem. En invändning som gjorts är att för elever som inte värderar kunskapsbetyg som eftersträvansvärda kommer inte heller ordningsbetyget ha någon verkan. På de elever som redan hatar skolan och är en fara för omgivningen kommer ett skriftligt omdöme om uppförande troligtvis inte få någon effekt. Men i de värsta fallen är tillrättavisning inte tillräckligt utan det kanske snarare behövs omplacering eller avstängning. Det är då positivt att det nu kommer förslag från regeringen för att underlätta hanteringen av de värsta bråkstakarna. Men för det stora flertalet av eleverna som försummar sin utbildning med skolk och stök i klassrummet är sådana påföljder alldeles för hårda. I de flesta fallen är det snarare viktigare att förbättra kommunikationen mellan lärare, elev och dennes föräldrar. Om man inför ett skriftligt omdöme om uppförande kan det vara positivt för att följa upp elevens utveckling och för att föräldrarna lättare ska få svart på vit hur deras barn beter sig i skolan. Förslag som införandet av ordningsomdömen kan tyckas vara en symbolfråga. Men trots det har den ändå ett signalvärde. Det är positivt att man gör vad man kan för att återföra ordning och reda i skolan. Den studiesociala miljön har allt för länge låtits ohejdat fördärvats. Insatser för skolan ska dock inte sluta här. Men det kan vara en del av en vändning för skolan. Rätt använt kan ett skriftligt omdöme vara grunden för en diskussion med elever och föräldrar om vad som inte är acceptabelt beteende i skolan. Den tidigare majoren Björklund har stridit för det här i många år. När skolans problem nu nått en krisnivå på flera håll i landet är tiden mogen. Det behöver göras såväl stora som små insatser för skolan. Ordningsbetyg är en av dem.