Moderaterna försöker återfå sin samlande roll inom svensk borgerlighet. Partiet har efter år av osäkerhet i det politiska landskapet ett behov av att återgå till sina rötter. Ideologin ska definieras och idéprogram göras om. Arbetsgruppen som leder processen är lovande men brister i ideologisk bredd.
Moderaterna presenterade i måndags arbetsgruppen som kommer leda idéprogramsarbetet. Det förra programmet kom 2013 vilket nu känns ganska avlägset. Efter två raka valförluster kan det vara värt att se över om idéerna fortfarande är stabila nog att möta samtidens utmaningar.
Arbetsgruppen leds av Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) som slutar i parlamentet efter valet. Som huvudsekreterare för arbetet har M rekryterat Alice Teodorescu som nu lämnar posten som politisk redaktör på Göteborgs-Posten.
Arbetsgruppen i övrigt är en blandning av partiveteraner, akademiker och debattörer. Även om kompetensen är imponerande så är den ideologiska bredden bristande. Stefan Olsson (doktor i statsvetenskap och ordförande för region Uppsala) är den enda i arbetsgruppen som öppet betecknar sig som konservativ. Om de nu vill definiera liberalkonservatismen kan det vara värdefullt att i utgångsläget varit mer balanserad.
Men målbilden är knappast enkel. Avsikten med idéprogrammet är ordagrant att samla hela borgerlighetens idémässiga grund. Även om M har avsikten att vara en bred kyrka kan förhoppningarna lätt grusas. Bredden är en styrka så länge som partiet kan leverera på sina löften. Men i en position där den ideologiska linjen upplevs vara osäker kan bredden lätt bli en svaghet.
Efter valförlusten verkar partiet vara i en identitetskris. Det markerar mot Kristdemokraternas öppning högerut samtidigt som relationen till Centerpartiet och Liberalerna har kylts ner i januarikylan. Moderaternas kortsiktiga mål kan vara att locka över de borgerliga väljare som är missnöjda med mittenpartiernas vänstergir. Men hur detta ska ske samtidigt som M läcker väljare högerut är svårt att se.
Även om risken för att kortsiktiga kriser återspeglas i arbetet behöver perspektivet vara långsiktigt. Redan i startfållan av programarbetet är arbetsgruppen mån om att förankra partiets ideologi i dess historia. Att återgå till rötterna är hoppfullt. Vad som behövs nu är att återfå förtroende och en tydlig identitet. Galna idéer för att skapa rubriker kan lämnas därhän.
Påskyndade av eftervalsanalysen försöker nu Moderaterna lyfta fram liberalkonservatismen. En ideologi som Christofer Fjellner beskrev som en legering starkare en dess komponenter. Den liberala delen av ideologin lyser starkt igenom såväl partiet i stort som i uppdragsbeskrivningen till arbetsgruppen. I den mån partiet har varit otydlig i sin ideologi har det varit att den inte velat veta av sitt konservativa arv. När man nu till slut behöver båda delarna av liberalkonservatismen verkar diskussionen om konservatismen vara minst sagt yrvaket.
I sin väljarundersökning noterade M att bland de som röstade på dem i valet betecknade sig lika många som liberaler som konservativa. Ett historiskt problem som arbetsgruppen har att bemöta är att den moderata ideologin allt för ofta fastnat i enkelspårig individualism och skattesänkningar. Trots värdet av detta kan inte idéerna fastna där.
Frågor om trygghet, försvarets egenvärde, gemensam kultur och svenska språkets ställning får inte lämnas obesvarade. De konservativa inslagen i liberalkonservatismen behöver göras tydligare.