De integritetsproblem som finns med kameraövervakning måste vi kunna hantera, inte minst för att invånarna i våra utsatta områden själva verkar anse att det viktigaste är att få bort den öppna brottsligheten, skriver Pär Nilsson.
Kameraövervakning av offentliga platser i våra utsatta bostadsområden kan stoppa den öppna narkotikaförsäljningen och därmed den viktigaste inkörsporten till ett kriminellt liv. Regeringen bör snabbt lämna ett lagförslag baserat på utredningen Kamerabevakning i brottsbekämpningen – ett enklare förfarande, som presenterades förra året.
Det finns inga hårdföra, välorganiserade kriminella gäng i våra utanförskapsområden. De gängkriminella är ungdomar som långsamt glidit in i en kriminell livsstil eftersom brott är ett naturligt inslag i deras uppväxtmiljö. Det visar studien ”Skjutningar i kriminella miljöer – en intervjustudie”, som Brottsförebyggande rådet, Brå, har gjort.
Om nu gängen består av individualister som begår brott eftersom det är enkelt, så kan en systematisk kameraövervakning av offentliga miljöer i utsatta områden vara det som höjer tröskeln för brott så mycket att en strävsam yrkeskarriär framstår som lockande. Våra utsatta bostadsområden är ofta glest bebyggda, med stora öppna platser mellan husen. Det skapar en ödslighet som gör dem otrygga, men de gör också att områdena är enkla att övervaka med kameror.
I augusti 2018 lämnande Kamerabevakningsutredningen delbetänkandet Kamerabevakning i brottsbekämpningen – ett enklare förfarande. Där föreslår utredningen att Polisen, Tullen, Kustbevakningen och Säkerhetspolisen ska kunna slippa särskilt tillstånd för kamerabevakning för att istället på egen hand göra en avvägning mellan nyttan med bevakningen och den eventuella integritetskränkning som kan ske.
De integritetsproblem som finns med kameraövervakning måste vi kunna hantera, inte minst för att invånarna i våra utsatta områden själva verkar anse att det viktigaste är att få bort den öppna brottsligheten. I grunden finns tre behov som kameraövervakningen ska lösa.
För det första ska kameror verka avskräckande genom att de syns. För det andra ska filmerna kunna sparas så länge att de ska kunna användas för att lösa brott. Och för det tredje bör vi kunna använda materialet för att med hjälp av artificiell intelligens analysera hur människor rör sig och agerar i bebyggelse för att på sikt kunna bygga brottsäkrare miljöer. För det tredje syftet behöver vi inte veta identiteten på människor, men det väcker ändå en rad etiska frågor kring kameraövervakning som är värda att diskutera. Hur mycket behöver vi veta om hur människor fungerar för att kunna skapa bättre miljöer?
Regeringen har ännu inte lämnat något lagförslag till riksdagen som bygger på utredningen, men vi uppmanar regeringen att snabbt lämna ett sådant. Detta skulle öppna upp för att i högre grad skapa trygghet på platser som idag anses otrygga och som gör att för många ungdomar glider in i kriminalitet. Brottsfria miljöer kan leda till en brottsfri uppväxt, något samhället är skyldigt sina medborgare.
Pär Nilsson
Vd, Confidence International