Jag skäms inte för Evangeliet!

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Orden är från Paulus, och han yttrar dem på 50-talet efter Kristus födelse. Men idag, sisådär 2000 år senare, är det något skämmigt över att vara kristen. Hur kommer det sig?

I en alldeles färsk bok, The Triumph of Christianity av historikern Bart D. Ehrman, ställs frågan på sin spets, fast från ett oväntat perspektiv. Ehrmans grundfråga är: Hur kommer det sig, att en religion som bestod av 20-talet vilsna och förvirrade anhängare år 33 efter Kristus erövrade världen, och 350 år senare bestod av uppskattningsvis 30 miljoner anhängare som då hade erövrat hela den då kända världen? Det fanns ju trots allt hundratals kulter och religioner att välja på, av vilka de flesta hade det bättre förspänt än just kristendomen.

Ja, vad var det som gjorde att kristendomen över huvud taget blev en världsreligion?

Bart D. Ehrmans svar är så självklart att vi lätt missar det. För det var, säger Ehrman, kristendomens ideal som var anledningen till att religionen erövrade världen. Ehrman skissar i sin bok upp en bild av hur romarrikets etik, ideal och struktur såg ut. Det var ett imperium där mycket handlade om dominans. Om mannens självklara dominans över kvinnan. Om den fries självklara dominans över slaven. Om segrarens självklara dominans över den besegrade. Om den romerske medborgarens självklara dominans över andra nationaliteter. Dominans. Makt. Detta var självklara ideal i romarriket som alla accepterade, även de svaga och marginaliserade.

Och Ehrman visar hur den framvällande kristendomen, med sina judiska rötter, bryter med detta. Galaterbrevet 3:28 är ett bra exempel: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”. Dominansen är med andra ord bruten. Det var totalt radikalt i sin tid. Det är totalt radikalt än idag. Och Ehrman konstaterar: det var dessa ideal som låg bakom den största kulturella förvandling som vår del av världen någonsin har skådat. Inte att undra på att de första kristna till stor del bestod av just kvinnor och slavar. Och gissa vad: de var många.

Och romarriket frågade sig: Vad är det här? Inte konstigt att man försökte utrota ohyran.

Kristendomen kom helt enkelt med en helt ny ideologi. Alla var lika mycket värda. Den rike var inte mer värd än den fattige. Greken inte mer värd än juden. Och mannen inte mer värd än kvinnan. Alla var vi lika inför Gud. Visst, historien är full av exempel på när vi kristna inte lyckats leva upp till våra ideal. Men idealen finns likväl där, och det på ett sätt som de inte fanns i romarnas egna religioner.

Ehrman, som själv är agnostiker, menar att kristendomens triumf innebar, som redan sagts, ”den största kulturella förvandling som världen någonsin har skådat”. Saker som vi i vårt samhälle idag anser som självklara, att staten ska hjälpa de svagaste i samhället, att alla har rätt till vård, skola och sjukvård, är inte alls självklara, menar Ehrman. De är kristna påfund, och de springer ur kristna ideal. Ehrman leker med tanken att romarriket och dess värderingar hade överlevt in i vår tid. Och han menar att vi då inte skulle haft denna typ av välfärdsprogram. Vi hade inte heller haft Shakespeare, Bach, Leonardo da Vinci, Mozart eller Rembrandt. Vi hade såklart haft andra genier som kommit i deras ställe, men vi hade inte haft dem, och inte med det innehåll de hade. Det är såklart omöjligt att veta om de varit bättre eller sämre. Men de hade varit annorlunda.

Så det är dags att damma av Paulus ord, och sluta skämmas för evangeliet. Det finns trots allt sämre samhällen, och sämre ideal, än de jude-kristna.

Så: skäms inte för evangeliet!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.