Replik: Lögnaktig demonisering av Israel

Debatt
PUBLICERAD:
Hamasledaren i Gaza, Yahya Sinwar, under ett annat besök vid gränsen mot israel den 10 april 2018.
Foto: Khalil Hamra/AP
Det var nog bra att Sinwar tog bladet ur mun framför tv-kamerorna och sa det han sa. Ingen kunde nu längre förneka att den “stora återvändarmarschen” hade allt annat än fredliga avsikter, skriver Paul Widen.

Svar till Gunnar Olofsson (NWT 6/3).

”Bryt ner gränsstaketet och riv ut deras hjärtan ur deras kroppar!” skrek Yahya Sinwar, ledaren för terroristorganisationen Hamas, till de tiotusentals palestinier som hade samlats intill gränsen mellan Gaza och Israel den 6 april 2018. Den så kallade “stora återvändarmarschen” hade inletts av Hamas en vecka tidigare och minst 15 palestinier hade redan mist livet när de med våld hade försökt forcera Israels internationellt erkända gräns.

Även om alla sansade bedömare då redan hade insett vad de våldsamma palestinska massdemonstrationerna hade för syfte var det nog bra att Sinwar tog bladet ur mun framför tv-kamerorna och sa det han sa. Ingen kunde nu längre förneka att den “stora återvändarmarschen” hade allt annat än fredliga avsikter och att de israeliska soldaternas verkanseld därför var helt berättigad.

Gunnar Olofsson, ordförande i Borås Palestinagrupp, nämner dock inte Yahya Sinwars folkmordsuppvigling när han beskriver de palestinska massprotesterna i sin debattartikel (“Bojkotta Eurovision i Israel” 6/3). Vidare nämner han inte att Hamas-företrädaren Mahmoud al-Zahar i en tv-intervju uttryckligen sa att Hamas medvetet vilseleder allmänheten när de kallar massprotesterna för “fredligt motstånd”: “Detta är fredligt motstånd understött av militära styrkor och säkerhetstjänster”, förklarade al-Zahar utan omsvep.

Inte heller nämner Olofsson att Hamas-talesmannen Salah Bardawil i en annan tv-intervju erkände – eller skröt, om vi ska vara helt korrekta – att 50 av de 62 palestinier som dödades den 14 maj, massprotesternas blodigaste dag, var medlemmar i Hamas. Ytterligare tre av de dödade tillhörde terroristorganisationen Islamiska Jihad. Minst 85 procent av de dödade var alltså medlemmar i terroristorganisationer, enligt dessa organisationers egna ord.

Antingen har Gunnar Olofsson aldrig hört talas om detta, och är i så fall farligt opåläst. Eller också är han fullt medveten om detta – att massprotesterna vid gränsen mellan Gaza och Israel som har pågått i snart ett helt år är “understödda av militära styrkor” från terroristorganisationer vars uttalade mål är att invadera Israel och “slita ut hjärtat ur kroppen” på alla israeler de stöter på – och ljuger läsarna rakt upp i ansiktet. Det är svårt att säga vad som vore värst. Oavsett vad svaret är torde det stå helt klart att Gunnar Olofsson är en person som helt saknar trovärdighet i allt som har med konflikten mellan Israel och palestinierna att göra.

Av utrymmesskäl är det omöjligt att bemöta alla Olofssons anklagelser mot Israel, men jag vill åtminstone kommentera ett av hans grövsta övertramp, för att åskådliggöra hur hans ordval ironiskt nog minimerar hans chanser att faktiskt påverka den situation han påstår sig vilja förändra. Jag syftar förstås på ordet “apartheid”, som Olofsson och hans gelikar försöker kleta på Israel så fort tillfälle ges. Bland seriösa aktörer på den internationella arenan, även djupt israelkritiska sådana, är detta inte en rumsren jämförelse.

För snart fem år sedan berättade den amerikanske journalisten Jeffrey Goldberg varför han slutade använda detta ord för att beskriva Israel. “För det första sporrar detta ord inte diskussioner: det avslutar dem”, förklarade han. “Israels verkliga fiender, däribland Hamas, använder inte begreppet ‘apartheid’ för att uppmuntra till en tvåstatslösning som skulle häva den officiella diskrimineringen på Västbanken, utan för att förespråka förintelsen av Israel. För det andra är det förolämpande mot de sydafrikanska offren för apartheid att beskriva situationen på Västbanken med samma begrepp. Och för det tredje fångar detta ord inte på ett adekvat sätt den komplexitet som råder i Israel idag”.

Därefter övergick Goldberg till att rikta detaljerad, insiktsfull och svidande kritik mot Israels politik på Västbanken och visade därmed att det är fullt möjligt att både sakligt och hårt kritisera Israel utan att komma i närheten av den demonisering som präglar Gunnar Olofssons debattartiklar.

Paul Widen

Frilansjournalist, Jerusalem, Israel

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.