En kapad och förvanskad energiöverenskommelse

Debatt
PUBLICERAD:
Vi bör nu satsa på alternativa lösningar till vindkraft på land, och inte föröda Sveriges natur, skriver Jan Hedman.
Storskaliga planer för vindkraftutbyggnad, tillsammans med ifrågasättande av den kommunala vetorätten mot vindkraft - det är den giftbrygd som väntar oss om vindkraftindustrins planer går i lås. Naturvänner vakna - och se vad som kan hända med vår natur, skriver Jan Hedman.

Energiöverenskommelsen är kapad och förvanskad. Energiöverenskommelsen 2016 mellan S, Mp, M, C, och Kd innebar ett mål om 100% förnybar elproduktion till 2040. Bakom stod den parlamentariska Energikommissionen, som rekryterade sin sekreterare från intresseorganisationen Svensk Vindenergi. Nu ligger fokus helt på storskalig utbyggnad av just vindkraft.

Utvecklingen utgår nu inte alls från den ”mångfald av storskalig och småskalig förnybar produktion som är anpassad till lokala och industriella behov”, som överenskommelsen angav – långt därifrån.

Energimyndighetens argumentation i frågan följer nu i stället i allt väsentligt Svensk Vindenergis program. Detta är också Miljöpartiets hjärtefråga.

Energiöverenskommelsen har kapats för vindkraftens räkning. Fyra procent räcker ibland långt.

Det finns andra utvecklade alternativ än vindkraft. Vindkraften har utvecklats till att bli ett av de värsta hoten mot vår natur, och ljudstörningar är en hälsofara för närboende. Den genererar vinster för svenska och utländska aktieägare, markägare, entreprenörer och konsulter. För naturen, naturvänner och närboende återstår förluster. Vi undergräver vår framtid som turistland.

Men det finns andra utvecklade alternativ, även för den som inte vill ha kärnkraft – havsvindkraft långt från kustlinjen, solenergi och kraftvärme, för att nämna några. På de 20 år som återstår till 2040 hinner också ny teknik utvecklas som vi ännu inte känner. Vi bör nu satsa på alternativa lösningar till vindkraft på land, och inte föröda Sveriges natur!

Omfattande markanspråk. Energimyndigheten gav 2018 ut rapporten ”Vägen till ett 100 procent förnybart elsystem”. Rapporten utgår från att det kommer att behövas minst 60 TWh vindkraft år 2040 för att uppnå 100 procent förnybar elproduktion, och att detta kommer att kräva 4.600 moderna verk.

4.600 verk motsvarar ett mycket omfattande ytanspråk. Placeringen kommer att vara uppe på bergen för att uppnå goda vindförhållanden, och verkens höjd kommer att vara över 200 meter. Det skulle innebära en total omdaning av den svenska landskapsbilden. Vill vi det?

Frågan blir nu om M och KD - som också var medansvariga till energiöverenskommelsen - är medvetna om vad som planeras, och känner sig delaktiga? Var detta vad de tänkte sig? Många presumtiva M- och Kd-väljare ställer sig frågande. Men var är protesterna?

Kommunernas vetorätt ifrågasätts åter. I Energimyndighetens rapport läser vi också att ”det finns ett behov av att se över om viss planering av vindkraft ska göras på en regional eller nationell nivå”. Detta är ett dåligt kamouflerat angrepp på kommunernas nuvarande vetorätt mot vindkraft. ”Effektiva avvägningar behöver göras mellan den globala miljönytta som vindkraften ger, och den lokala miljöpåverkan som vindkraften bidrar till”, skriver vidare Energimyndigheten.

Enligt Energimyndighetens synsätt är det alltså inte så mycket värt att vara lokal, när man kan vara global - det handlar om att göra ”effektiva avvägningar”. Smaka på den värdegrunden!

Jan Hedman

Ordförande

Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.