Tribunal utan framtid

Ledare
PUBLICERAD:
De IS-terrorister som lyckas ta sig tillbaka till Sverige lär huvudsakligen gå ostraffade.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
I akt och mening att plötsligt framstå som handlingskraftiga gentemot de människor som har lämnat Sverige för att på ett sätt eller ett annat stödja terrorsekten Islamiska staten i Syrien och Irak har regeringen föreslagit en internationell tribunal.

Utspelet var inte oväntat. På något sätt måste dessa ondskans hantlangare dömas utomlands. För i Sverige saknas fortfarande lagarna för att döma dem. Regeringen Löfven ägnade hela förra mandatperioden åt att rulla tummarna och låtsas som att det inte finns något terroristproblem i Sverige. Detta trots ett terrordåd i Stockholm och en opinion som var minst sagt vänligt inställd till de nödvändiga förändringarna. Det borde vara självklart att även den som åker ned till IS för att stå i kantinen, vårda terrorister eller gifta sig med en ska kunna dömas för sin medverkan till vår tids stora ondska. Men så inte i Sverige. Här bemödar vi oss ens inte alltid med att följa upp återvändandet med ett besök.

Viljan till en tribunal är således förståelig. Statsminister Stefan Löfven (S) säger det själv: ”Begår man terroristbrott ska man dömas.” Men vi lever trots allt i en rättsstat och då krävs det lagar för att döma folk. Det saknas alltså här och ska de dömas här kommer det att bli smärtsamt uppenbart.

Dessvärre, för nog vore det bäst om dessa människor straffades och det rejält, kommer det inte att bli någon tribunal. FN-tribunaler är förvisso inget nytt men kräver samtycke från säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar. Ryssland har redan motsatt sig att låta den internationella brottmålsdomstolen undersöka vad som hänt i Syrien och lär fortsätta att göra det. Ska en tribunal ha något värde kan den inte bara rikta in sig på en part i mängden, och Syrien är som bekant allierat med Ryssland.

Det är förstås tänkbart att EU står värd för en tribunal. Ett sådant förslag verkar få viss backning från en del andra EU-länder. Men det vore ett slöseri med tid och pengar. Den befintliga tribunalen för brott begångna i Kosovo 1999 har hittills inte fått mycket gjort på grund av politiska hinder. Att tro att EU effektivt skulle kunna hantera IS-terroristerna är att hoppas på väl mycket.

Ett annat problem är att tribunaler tenderar att hantera ledarskiktet, inte fotfolket och definitivt inte rent stödjande personer. Att en hoper förortsfolk från Sverige som sällan lyckats stiga i graderna nämnvärt skulle hanteras av en sådan tribunal är rent dagdrömmeri.

Irak har öppnat för att själva döma utländska IS-terrorister. Inte en orimlig tanke. De råkar också ha dödsstraff i Irak. Men även om vi bortser från eventuella invändningar mot den irakiska rättssäkerheten lär man inte heller där vilja börja med det svenska bottenskrapet.

De IS-terrorister som lyckas ta sig tillbaka till Sverige lär huvudsakligen gå ostraffade. Att det är så är en styggelse men det ändrar inte faktum. Det bästa vi kan göra i det här läget är att permanent höja anslagen till Säpo och se till att ingen som återvänder från IS kan nysa utan att det journalförs.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.