Kan Färjestad lita på världens sämsta målvakt

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
I eftermiddag börjar slutspelet i hockey. Det är en löddrig och väldigt skön stund för många hockeyspelare och för ganska många sportjournalister. Speciellt skön är den i Värmland. I år.

Jag höll på med sån journalistik i 17 år av min spretiga levnad och slutspelet var en väldigt speciell stund. Jag reste på de matcher jag ville och nästan alltid bar det av till Karlstad, Göteborg eller Jönköping. Jag hade mina skäl. Jönköping åkte jag till för att jag någon gång i mitten av april - om inte HV71 var utslagna då, det var de nästan aldrig på den tiden - köpte nya skor i en affär där mellan hotellet och Kinnarps arena.

Tre par sommarskor, alltid. Vagabond oftast. Flashiga skor som mina söner kunde håna mig för, men som jag med stor lycka kunde gå omkring i utan strumpor.

Sommaren inföll alltid just då - i mitten av april.

Oavsett väder var slutspelets semi eller finaler sommartid för mig.

Göteborg åkte jag till för att jag kunde sitta på en restaurant som hette Fond vid Götaplatsen. Dit fick jag komma efter matcherna vid 21.45 typ och slå upp min dator på bordet och skriva medan jag åt en femrätters Michelinig meny som superkocken Stefan Karlsson lagade med tillhörande vinpaket. På slutet var jag lite smålullig. Då gick textredigeringen bättre. I början var jag knivskarp. Då gick skrivandet ännu bättre.

Till Karlstad åkte jag för att kunna passa på att hälsa på morsan i Arvika. Hon älskade slutspel. Korta intensiva besök. Hur trevliga som helst.

En del av mina bästa krönikor skrev jag i Karlstad. Jag hetsade Mårten på pressläktaren. Vi hetsade tillsammans Wennerholm för att han åt för mycket korv. Vi pratade lite med pressvärdinnorna och så diskuterade vi lite om vilka poliser som varit flirtigast i kväll.

Mot värdinnorna.

Och mot oss.

Ofta var det samma poliser som varit mest kramsjuka mot oss alla.

Till Globen åkte jag aldrig för att skriva slutspel. Det valet var enkelt; jag blev alltid hotad där. Alldeles för många supportrar visste alltför väl vilket lag jag gillade och vilket lag jag…avskydde. Alldeles för många gånger fick jag gömma mig undan deras upphetsade beteende.

Att slutspelet börjar i år en är extra skön känsla.

Färjestad är tillbaka på den nivå där de bör vara.

Om Gud vill och trenderna håller i sig så är Färjestad och Luleå överlägsna på vägen fram mot SM-finalen. Även om jag gärna ser att Djurgården kan sprattla på ett tag så att Färjestad får chansen att slå ut dem rejält i en matchserie som ger skön återklang av de gamla matchserierna runt sekelskiftet.

Då var det - som jag minns det - alltid Färjestad som vann i den sista matchen och Jörgen Jönsson, Pelle Prestberg och Peter Nordström spelade avgörande roller och alla mina vänner, och kanske framförallt ovänner, i Stockholm hatade just då värmlänningar i allmänhet och Jörgen Jönsson i synnerhet.

Och kanske också lite mig.

Om ni inte varit på en slutspelsmatch i Stockholm så har ni ingen aning om hur starka känslor värmlänningar kan väcka.

Även om Luleå till viss del tagit över Färjestads roll som hatobjekt nummer ett i 08-land. Det är lite synd, tycker jag. Kanske kan en trevlig matchserie i år ändra på den lilla trista detaljen.

I år är slutspelet extra upphetsande. För mig.

Färjestads målvakt heter ju nämligen Markus Svensson. En trevlig kille från Kalmar.

2011 skrev jag följande om honom när han spelade i AIK:

”AIK har världens bästa målvakt i Viktor Fasth.

AIK har sannolikt också världens sämsta målvakt i Markus Svensson.

I går låg Svensson bakom den mest upphetsande vändningen jag sett i ishockey sen jag satt i Hartwall Arena 2003 och såg Mats Sundin och Tre Kronor vända 1–5 i VM till 6–5 en klassisk hockeykväll.

Det här var också en klassisk kväll.

Klassiskt för AIK som förstod den här aftonen att laget har ett försvarsspel som är på kvalserienivå och en reservmålvakt som är på rumänsk andradivisionsnivå.”

Bakgrunden var en matchserie där Fasth blev skadad och reservmålvakten Markus Svensson tog över. Han var verkligen dålig just då, men det kan ju ha berott på ringrost och allmän ungdomlig krumhet, vad visste jag.

I år har ju Svensson var magiskt bra. I seriefinalen mot Luleå var han fullständigt och hundraprocentigt tät - särskilt längs isen.

Jag vill inte på något sätt ta åt mig hela äran för att han skärpt till sig och blivit en sådan gigant. Inte hela, men om Färjestad tar SM-guld framåt maj så lovar jag att jag ska stå någonstans och skrika och gasta och ha banderoller klara, där jag helt klart slår fast att Markus Svensson utan någon som helst tvekan är värdens bästa hockeymålvakt.

En liten varning dock; regerande mästarna Växjös målvakt i år heter Viktor Fasth.

Det gör mig lite orolig. Eller snarare; dags för tronskifte kanske…?

VECKANS TV-SERIE ”Eagles” i SVT är en serie om hockey och kärlek som är ganska bra. Bäst är Alva Bratt. Regissören Amanda Adolfsson var den som upptäckte den magiska Hedda Stiernstedt - Bratt är lika självlysande bra.
Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.