Hur har han hunnit, hävdatecknare Hedin?

Vad än Maximilian Axelson skrev för ett och ett halvt sekel sedan, så har dagens ekshäringar ord om sig att vara glada och goda berättare. En som med råge lever upp till detta kännetecken är Erling Hedin som bor mitt i församlingen, på Kyrkheden.

Han är såväl skriftlig som muntlig berättare med ständigt pågående projekt. Det är nog som författare han är mest känd, men han har också hållit mängder av föredrag och kurser. I centrum för allt detta ligger Ekshäradsbygden. Han har också varit verksam som bussguide, hemvärnsman, intervjuare, fotograf, kyrkvärd, myntsamlare, hästskokastare, vykortsfotograf, dialektinspelare och politiker. För att nämna det jag minns. Allt detta borde ha räckt till heltidssysselsättning, men han har också yrkesarbetat som bilmekaniker och senare som kyrkvaktmästare.

Detta med att dokumentera har blivit en lidelse som ännu håller i sig. När jag besöker honom i hans hem i Ekshärad plockar han fram tre digra pärmar där hans liv finns dokumenterat i text, foton, klipp och annat ända från födelsen i Ekshärad till uppväxten i Våle, sedan Mossberg och sist Kyrkheden. Allt är prydligt inklistrat i raka rader och i kronologisk ordning. Här finns bilder från beredskapsåren, då han som liten pys tjänade sina första slantar på att sjunga Lili Marlene för beredskapsgubbarna, här finns morfars likbil som han var med och körde, här finns hemvärnsfolk och bilder på deras tidning, Röksignalen, som Erling gav ut, här finns information om kurser i myntsamlande som han hållit. När det gäller myntsamlande var han så insatt i ämnet att han blev tillfrågad om att vara med i den populära 10 000-kronorsfrågan. Han gav också ut en tidning i detta ämne. Tävlingar i hästskokastning finns förstås dokumenterade i pärmarna, dessutom namnen på gästerna på födelsedagskalasen.

Många klipp och bilder berättar om de två perioder som han gjorde FN-tjänst i Egypten, första gången som 19-åring. Bland annat var han livvakt åt en överste. Det innebar att han fick sitta och vänta i närheten långa stunder när översten var på möten, och dessa stunder utnyttjade han förstås också till att skriva.

Att tjänsten inte var helt ofarlig förstår man av hans berättelse om hur en kamrat, Björn Jakobsson från Sysslebäck, fick en kula skjuten rakt genom mössan han hade på sig men själv undkom med livet i behåll. Erling minns hans kommentar efteråt:

– Det var inte värre än på älgjakten hemma i Värmland.

Jag kan också nämna att pärmarna också har komprimerats till en memoarbok.

1984 blev Erling kyrkvärd, och 1988 fick han tjänst som kyrkvaktmästare. Han läste då in sig noga på allt som rörde kyrkan som organisation, med regelverk, juridik och annat som hörde dit. Sedan startade han kurser i ämnet.

– Det blev totalt 25 kurser, och det var bland det trevligaste jag har gjort.

Som den dokumenterare han är har han gjort bandupptagningar med 35 olika personer i Ekshärad. Det måste ses som en guldgruva för kommande forskare i bygdens historia och inte minst dess dialekt. Bland andra finns den kände riksdagsmannen Bertil Jonasson med bland berättarna. Erling har börjat göra utskrifter från banden, men då får det huvudsakligen bli på riksspråket.

Efter ett yrkesliv utan sjukskrivningar råkade Erling (80 år i år) ut för en treårig sjukperiod som nu tycks vara överstånden, och han är åter i full vigör och visar mig sin senaste skapelse, en bok som ännu bara finns i kopieskick – ”Ekshärad, en stenrik församling”. Boken som är full av bilder har alltså stenar som tema. Ett ämne det tydligen går att få ut mycket intressant om.

– Men det är dyrt att trycka böcker, så jag får se om den kommer ut, säger Erling.

Totalt har han gett ut tio boktitlar, alla på eget förlag (se bild). En trogen kundkrets finns, men ämnena har lokal karaktär och bygden är ju inte så stor.

En stor mängd skrivna men ännu otryckta böcker finns fotokopierade i en bunt på bordet. Erling bläddrar upp den ena efter den andra. Omkring 25 titlar! Många handlar om enskilda personer som farfar Axel Hedin, väderspåman Birger Wiklund, Bertil Jonasson med flera, medan andra har bredare bas. I en skrift om ”Ekshärads hemvärnsområde 1940–2008” finns mycket allmän fakta om bygden, ”Ekshärads marknad” behandlar 1900-talet och åren fram till 2016, ”Med vapen i hand” har självbiografiskt innehåll, bland annat med åren i FN-tjänst. ”Ekshärads hästskokastarklubb” finns det en skrift om liksom ”Klarälvdalens myntsamlarklubb”. Med mera.

Han har förresten också dokumenterat sin sjukdomsperiod med en mängd bilder och faktauppgifter. Att bara ligga sjuk och overksam var inget för Erling.

Som sann ekshäring har han också skrivit en bok med mer eller mindre sanna berättelser med titeln ”Otroligt – inte sant”.

– Titeln befriar mig från ansvar att hålla mig helt till sanningen, säger han.

Hur han ska kunna få ut dessa böcker vet han inte själv. Men de kopierade häftena finns i alla fall där med sitt innehåll och bevaras förhoppningsvis för kommande släktled. Några kanske kommer ut i tryck. Andra får väl bli godbitar för kommande bygdeforskare att sätta tänderna i.

När jag trodde att jag hade sett allt resultat av Erlings skrivarmöda, tog han mig med ner i källarförrådet där lådor och hyllor var fyllda med gamla kort, handlingar och skrivna dokument. En lång rad med pärmar innehåller dokumentation av en mängd företag från bygden, ett i varje pärm.