Norrbottniska Råneå är välkänt för den fiskrika och av kraftintressen orörda Råneälven.
Och för ren luft och prydliga björkalléer.
Samt för Solgerd Isalv, mezzosopranen.
Om ett par veckor sjunger hon titelrollen i "Carmen" på Wermlandsoperan.
Hur låter det när sångerskan från Råneå sjunger ett stycke ur Bizets opera om Carmen?
Var och en med tillgång till Youtube kan knappa in hennes namn. Och höra Solgerd Isalv sjunga den berömda Habaneran.
Där finns också en kort video med Kurt Weills och Erich Kästners "Avskedsbrevet" på tyska. Just den laddade musiksnutten säger en del om Solgerd Isalvs förmåga till tyglat dramatiskt utspel.
Engelsmannen Sam Browns Carmen-regi är inte det enda som kommer att väcka känslor och tankar. För till Karlstadsuppsättningen har rekryterats en sångerska som av titelrollen vill göra någonting - ja, utöver det vanliga.
Men först något om hennes namn...
Isig älv och snö
Solgerds föräldrar - båda är läkare i norra Sverige - gav henne det vackra förnamnet.
Namnet klingar ju "fornnordiskt", nästan gammelnorskt, och leder kanske tankarna till höga berg och ödliga vidder.
Och efternamnet?
-Ja, det är faktiskt "taget", jag har hittat på det själv, berättar hon, och Isalv hör ihop med älven därhemma. Och med snö.
Därhemma, där mötte hon musiken tack vare kulturskolan och Svenska kyrkan. Hon spelade fiol - senare viola - och sjöng i kyrkan.
Stråkmusiken och kyrkosången, ja, det tillhörde hennes barndom.
Några tankar på att bli operasångerska hade hon förstås inte.
-Men jag är en mycket målmedveten och prestationsinriktad person, säger hon, och efterhand så kände jag mig mycket frustrerad: Då var jag i tonåren och kände att jag inte kunde uttrycka mig emotionellt med hjälp av fiol.
Om valet av instrument kan spegla ett själstillstånd, då tydliggjordes detta när Solgerd Isalv valde bort fiolen och bytte till violan.
- Kanske var jag lite stressad vid den här tiden. I varje fall tilltalades jag mycket av violans klang.
Till Göteborg
Bytet av instrument räckte inte för henne.
Det är en relativt kort och starkt förenklad förklaring till varför hon med tiden hamnade i Göteborg och på det som heter: Högskolan för Scen och Musik.
Innan hon inledde den fleråriga utbildningen i Göteborg hade Solgerd Isalv gått på folkhögskola. Och under en tid även stått inför ett närmast absurt val: Musiken eller "lumpen".
Hon lekte faktiskt med tankar på att söka sig till flygvapnet.
Men hon valde till slut - och till all lycka - att koncentrera sig på musiken, på sången. Men också på konsten att kombinera sång med skådespelande. Något som inte minst rollen i "Carmen" kräver i hög grad.
Fem års utbildning följdes av två år som frilansande sångare.
- Och ett halvår på Öland för att varva ner och tänka över situationen, påpekar hon när vi träffas under en repetitionspaus på Spinneriet i Karlstad.
Tysk debut
Halvåret för vila och eftertänksamhet tog slut på ett intressant sätt: Hon fick möjlighet att gå vidare med sången i Berlin, och i Tyskland fick hon rollerbjudanden.
Hon debuterade på tysk scen, i Benjamin Brittens "The Rape of Lucretia"; Solgerd Isalv spelade och sjöng huvudrollen.
Hon medverkade senare i flera uppsättningar - bland annat i "Carmen" - och hon deltog i högkvalificerade s.k. master classes. En "mästarklass" leddes av Birgitta Svendén, den svenska operasångerskan och chefen för Stockholmsoperan.
- Birgitta Svendén lärde mig mycket om sång och hur man ska tänka strategiskt som sångerska, säger hon.
En vanlig kvinna
Solgerd Isalv ser Carmen, Bizetoperans centralgestalt, som "en alldeles vanlig kvinna, som har upplevt hård press och hårt tryck".
-Men en kvinna som verkligen försöker att leva! tillägger hon.
Hennes eget sätt att agera på scenen, som sångare och skådespelare, innebär i grunden att hon för rollen hämtar mycket - som hon säger - "från mig själv".
-Jag tror att det finns mycket av Solgerd i min tolkning av Carmen...
Och detta verkar ligga helt i linje med regissören Sam Browns åsikter.
-Vi är ganska "synkade" i våra uppfattningar om vad som ska göras, säger Solgerd Isalv.
Goda råd
När de första gången träffades, hon och regissören, och de talade om rollen som Carmen, då insåg hon att Sam Brown vill ha en "annorlunda" Carmen, då helt i linje med den mycket komprimerade Peter Brooks-version som Karlstadsuppsättningen bygger på.
- Sam Brown gav mig ett antal råd, ett slags referenspunkter. Han föreslog att jag skulle se vissa filmer och även läsa vissa saker. Sånt som kunde ha betydelse för min rolltolkning.
Mycket riktigt, hon såg filmer och läste och tycker att erfarenheterna finns med som en "underström" i arbetet med "Carmen".
Arbetet med "Carmen" i Karlstad, det är - betonar hon - precis det hon vill göra:
- Det är en utmaning av det slag jag har sökt!