Devil May Cry 5 - Demoniskt välgjord action

Spel
PUBLICERAD:

Devil May Cry 5

Xbox One/Windows/PS4
Capcom
Åldersmärkning: 18

Många gamla fans blev extremt missnöjda med Ninja Theorys försök att förnya den gamla Devil May Cry-serien med sitt DMC. De hade, så klart, helt fel. DMC var utmärkt, och definitivt ett bättre spel än den gravt föråldrade originaltrion. Därför hade jag svårt att instämma i jublet när Capcom valde att göra Devil May Cry 5 själva. Särskilt som det på förhand såg ganska ordinärt ut, parat med oroande uppgifter om mikrotransaktioner.

Turligt nog visar det sig att farhågorna mestadels är ogrundade. Mikrotransaktionerna finns förvisso här, men de är så halvhjärtat implementerade att jag har svårt att se att någon kommer använda dem alls. I princip är det bara ett fusk du kan betala riktiga pengar för. Irriterande, förstås, då spelutvecklare förr i tiden hade vett att programmera in fuskkoder gratis i spelen. Men det påverkar åtminstone inte speldesignen i negativ bemärkelse den här gången, vilket det tenderar att göra annars. Det finns en särskild plats i helvetet för spel som är avsiktligt utdragna och frustrerande för att blåsa folk på pengar.

Just det helvetet undviker som sagt Devil May Cry 5, ironiskt nog – då spelet handlar om demoner. Att dräpa demoner med stora svärd, närmare bestämt. Den stora behållningen är just det välgjorda stridssystemet, där vi får spela som inte mindre än tre olika karaktärer (Nero, Dante och V) som alla har sina egna tekniker och förmågor.

Spelet är inte utan brister, förstås. Jag har fortfarande lite problem med hoppens abrupta och märkliga fysik, och vissa tekniska detaljer som tröga laddtider hotar att dra ner helhetsintrycket. Dessutom är berättandet mer än lovligt tröttsamt, vilket förvisso är väntat. Dialogen kan säkert roa den som älskar smaken av lök och ost, men för min del blir jag mätt rätt snabbt. Särskilt som karaktärerna ser ut som förrymda Dressman-mannekänger som försökt maskera sig som ett emo-band.

Ändå tar Capcom detta hela vägen i mål, helt enkelt för att de vet om att striderna är så pass bra att så länge de fokuserar på dem kommer vi att ha kul. Bristerna blir aldrig så demoniska att de kan sänka ett i övrigt slipat actionspel.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.