Vågar någon tro på framtiden?

Debatt
PUBLICERAD:
Min övertygelse är att ett liv, en familj, en arbetsplats, en kommun, ett samhälle inte ska ha rädslan och oron som drivkraft utan att vi mår bäst när drivkraften är lust och framtidstro, skriver Per-Samuel Nisser.
Foto: Mikael Lindblom
Engagemang är positivt, men de sista åren har motstånd mot förnyelse och förändringar nått en nivå där jag ser stora utmaningar för ett samhälle som Karlstad att utvecklas och växa på ett sätt som är nödvändigt. Det gäller ibland enskilda eller grupper, ibland myndigheter och lagstiftning. Min uppfattning är att de som är valda förtroendevalda av folket måste våga mer och ta det ansvar och mandat som givits genom våra val, skriver Per-Samuel Nisser.

Frågan är befogad. Den offentliga debatten, inte bara den politiska, präglas just nu av kris, oro och kommande katastrofer.

Man kan ibland få uppfattningen att vi lever i den värsta av tider, att allt håller på att gå åt skogen. Så har det säkert talats i alla tider kanske någon säger.

Ja, kanske det, men vi som vuxna har ett ansvar, naturligtvis att beskriva fakta och erfarenhet, men att också samtidigt berätta att vi lever i en fantastisk tid, förmodligen den bästa genom alla tider. För gör vi inte det så skapar vi bara ångest hos våra medmänniskor och hos nästa generation.

Behovet av att prata om elände och kris är ibland politiskt. Partier och grupper i samhället har som drivkraft att skapa konfrontation, visa på en tydlig fiende som ska bekämpas. Det skapar en känsla av att tillhöra en grupp som har svar på allt.

Media har sitt ansvar, nyheter ska gärna visa på konflikt, motstående åsikter, gärna med övertoner men sällan blir bilden rättvis, ofta är det enskilda eller en liten grupp som får oproportionerligt genomslag. Den stora massan av människor kommer inte till tals eller hör inte av sig i debatten.

Vetenskap, forskare, myndigheter med flera, ofta offentliga aktörer, har alltmer tagit över hur ”sanningen” ska beskrivas. Jag är den första att ha respekt för dessa aktörer och deras kunskap, men det är inte säkert att syftet alltid är rent. Ibland kan det naturligtvis vara ett sätt att komma ut i debatten för att beskriva sin bild av verkligheten, men ibland handlar det om en så krass sak som att få mer resurser när pengar ska fördelas i budgetar.

Lokalt kan det handla om att de flesta säkert vill se en stark utveckling och tillväxt, men när frågan kommer en för nära, när det till exempel gäller hus som ska byggas eller företag som ska etableras precis där man själv har sin plätt på jorden, ja då kan dessa förändringar skapa starkt motstånd.

Engagemang är positivt, men de sista åren har motstånd mot förnyelse och förändringar nått en nivå där jag ser stora utmaningar för ett samhälle som Karlstad att utvecklas och växa på ett sätt som är nödvändigt.

Det gäller ibland enskilda eller grupper, ibland myndigheter och lagstiftning. Min uppfattning är att de som är valda förtroendevalda av folket måste våga mer och ta det ansvar och mandat som givits genom våra val, för hur ska ett samhälle annars styras?

Jag säger inte att det inte finns anledning till oro för klimat, konflikter med mera och alla förändringar är säkert inte bara positiva.

Men min övertygelse är att ett liv, en familj, en arbetsplats, en kommun, ett samhälle inte ska ha rädslan och oron som drivkraft utan att vi mår bäst när drivkraften är lust och framtidstro.

Människans kraft och förmåga att utveckla sig själv, ny kunskap och ny teknik har tagit världen dit vi är idag. Låt oss fortsätta den resan.

Jag hoppas vi vågar tro på framtiden, för vad är alternativet?

Per-Samuel Nisser (M)

Kommunstyrelsens ordförande

Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.