Fjellner: Första gången EU sätter reduktionsmål för lastbilar

Signerat
PUBLICERAD:
Exempel på misslyckade försök att planera ekonomin borde vid det här laget vara så många att experimenten överges för gott, skriver Christoffer Fjellner.
Foto: Bertil Ericson / TT
I klimatdebatten sprider sig en känsla av hopplöshet och det många påstår att politiken inte bryr sig om klimatfrågan. Jag håller inte med om det, skriver Christoffer Fjellner.

Direkt från Europaparlamentet.

Förra veckan kom Europaparlamentet och EU:s medlemsländer överens om bindande mål för att minska koldioxidutsläppen från lastbilar. Det är första gången EU sätter reduktionsmål för lastbilar. Ett motsvarande regelverk finns redan för personbilar. Överenskommelsen innebär ambitiösa men realistiska reduktionsmål, som tar hänsyn både till klimatet och konkurrenskraften hos svenska och europeiska lastbilstillverkare.

Sverige står för en promille av världens utsläpp. EU för mindre än tio procent. En framgångsrik klimatpolitik bygger på att andra stora utsläppsländer följer vårt exempel. EU kan och ska inte förvägra fattigare länder att göra samma ekonomiska resa som vi har gjort. Just därför måste vi visa att det går att kombinera minskade utsläpp med stark konkurrenskraft och bättre levnadsförhållanden. I egenskap av förhandlare för Europaparlamentets största partigrupp, EPP, anser jag att vi har lyckats hitta en bra balans mellan dessa värden.

Vägtransporter med lastbilar är viktiga. För handeln mellan medlemsländerna i EU, men särskilt för handeln i ett vidsträckt och glesbefolkat land som Sverige. Men också nödvändiga transporter skapar utsläpp. Utsläppen från vägtrafiken står för en knapp tredjedel av Sveriges totala utsläpp, av dessa står tunga lastbilar för drygt 20 procent. Att sätta reduktionsmål är således en nödvändighet för att lastbilarna ska göra sitt för att vi ska nå EU:s mål om 40 procent lägre utsläpp till 2030. Det var hårda förhandlingar, men tillslut enades vi om att utsläppen ska minska med 15 procent till 2025 och 30 procent till 2030.

Under mina snart 15 i Europaparlamentet har jag deltagit i otaliga förhandlingar. En sak som har varit konstant är många politikers övertro på sig själva. Det är alldeles uppenbart att det behövs ett teknikskifte inom lastbilsbranschen för att utsläppen ska kunna minska tillräckligt mycket. Fossil energi behöver ersättas av ren.

Men det är inte samma sak som att politiker kan tvinga fram nya klimatvänliga teknologier, genom exempelvis bindande produktionsmål. Exempel på misslyckade försök att planera ekonomin borde vid det här laget vara så många att experimenten överges för gott. Men den gröna vänstern gjorde ändå flera försök att tvinga på lastbilstillverkarna produktionsmål. Som tur är misslyckades de och nu får vi i stället en incitamentsstruktur som uppmuntrar lastbilstillverkarna att utveckla lastbilar med låga eller inga utsläpp alls.

I klimatdebatten sprider sig en känsla av hopplöshet och det många påstår att politiken inte bryr sig om klimatfrågan. Jag håller inte med om det. Det är ont om tid och vi har bara råd att göra de insatser som gör allra störst skillnad. Reduktionsmålen för lastbilar, och personbilar för den delen, är tydliga exempel på det viktiga klimatarbete som pågår hela tiden, men som inte alltid resulterar i braskande rubriker.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.