Är bilen vår tids cigarett? Det var en av frågorna som ställdes på en konferens om trafik i Karlstad på onsdagen.
Om den är det håller storstaden Paris på att fimpa den.
Ett 80-tal personer från kommuner, Region Värmland, företag, organisationer deltog vid konferensen som handlade om hur Sverige ska klara att minska utsläppen med 70 procent till 2030 och att ett förändrat beteende krävs för att klara det. Effektivare fordon och fler elbilar räcker nämligen inte.
"I dag har många inte ett alternativ“Gröna bilister är en nu 25-årig miljöorganisation med fokus på det som kallas hållbar mobilitet, alltså att vi ska resa på ett sätt som jorden klarar av.
Enligt Gröna bilister måste en tredjedel av utsläppsminskningarna ske genom färre bilresor.
– Vi vet att en bilism som är hållbar inte ser ut som den gör i dag, säger ordföranden Johanna Grant.
Här finns mer att göra i främst storstäder och pendlingskommuner, menar Gröna bilister. På landsbygden behövs bilen och mindre bilåkning har inte så stor effekt. Men i större städer och kommuner med mycket pendling talar föreningen om ett bilberoende. För bilåkandet minskar inte och kollektivtrafik, cykel och gång ökar inte i Sverige, visar en genomgång Gröna bilister har gjort.
Bilen och cigaretten
Kulturhistorikern Ulrika Torell, intendent på Nordiska museet, ser flera likheter mellan bilen och cigaretten. Båda blev allt vanligare i mitten av 1900-talet – och de ryker! De sågs också mest som något för män.
Vändpunkten kom på 1980-talet när det blev känt att även passiv rökning är skadligt.
– Det tar skruv, säger Ulrika Torell. Rökningen var inte längre rökarens ensak.
Tobaksbolagen börjar satsa på andra varor och skatterna höjs.
Reklamen för bilar och tobak har haft gemensamma drag genom historien och signalerat frihet, styrka och individualitet. Men kanske kan den rökande cowboyen inte bara fimpa, utan också ställa bilen, dra på sig lycrakläder och kliva på cykeln.
För även bilismen drabbar fler än bilisterna. Ungefär 7 600 människor dör i förtid av luftföroreningar i Sverige varje år och föreningarna kostar samhället 56 miljarder om året.
Lena Smidfelt Rosqvist är forskningschef på Trivector och tror att kostnaden är ännu större, eftersom bilåkandet gör att vi sitter still.
– Det har ännu större effekt, men det kommer inte fram.
“... människor, inte fordon”
Huvudtalaren Christophe Najdovski är vice borgmästare i Paris, en storstad som jobbar sig bort från bilberoendet. Parisregionen har tolv miljoner invånare och i decennier byggdes stan för bilar. Han visar bilder av statyer och monument, som blev mer rondellprydnader än delar av en levande stad.
– Vilken användning vill vi ha av våra gator? Vi ska transportera människor, inte fordon.
Med den utgångspunkten har Paris satsat mer på kollektivtrafik och på att ge fotgängare och cyklister mer plats på bilarnas bekostnad och sänka hastighetsgränsen till 30 kilometer i timmen. Det går också att hyra cyklar, både eldrivna och trampcyklar, till en billig penning.
Vill inte tillbaka
Efter viss inledande skepsis visar nu undersökningar att parisarna inte vill gå tillbaka till det gamla.
– Gatorna är inte bara att ta sig från punkt A till punkt B, de är också en plats att samlas på. Det är ett nytt sätt att leva i städer, säger Christophe Najdovski och visar bilder från exempelvis Place de la République, där en rondell blivit en stor, stenlagd, bilfri plats, och från Seines strand, där gångstråk och cykelbanor har tagit plats från bilarna.
Enligt Christophe Najdovski minskar biltrafiken i Paris med fyra–fem procent om året och snittåldern på bilköpare är 56 år.
– Att gå borde vara grunden för mobiliteten, säger han.