Sverigedemokraternas uppfattning är därför att är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i den utsträckningen att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik eller där andra miljöhänsyn, arbetsrätt och mänskliga rättigheter är åsidosatta, skriver Mattias Bäckström Johansson.
Svar till Liv Jofjell (NWT 26/2)
Uppenbart har Liv Jofjell och Sverigedemokraterna olika uppfattningar kring kärnkraften, däremot verkar vi ha samma uppfattning kring hur elmarknaden ska utformas. I debattsvaret betonas att marknaden riskerar att sättas ur spel med subventioner, vilket även är den huvudkritik vi framfört. Under lång tid straffbeskattades kärnkraften och vattenkraften samtidigt som man subventionerar förnybart genom elcertifikat, jämte detta fanns också skattelättnader för vindkraften och solkraften med investeringsstöden. Detta har snedvridit marknaden till ett underliggande elpris som ligger långt under produktionskostnaderna under ett flertal i år.
Den elexport som vi då idag har byggt upp, till stor del tack vare massiva subventioner till vindkraften från svenska elkonsumenter, innebär att vi subventionerar industrin och hushållen i våra grannländer som Finland, Danmark och Tyskland. I sak betyder det att vi säljer elen till våra grannländer för drygt 18-25 öre per kWh samtidigt som kostnaderna för ny elproduktion uppgår till mer än det dubbla. I den promemoria som Energikommissionen tog fram kring kostnaderna för ny elproduktion så var de billigaste energislagen storskalig vattenkraft, landbaserad vindkraft och kärnkraft vilka hade en produktionskostnad om 46-54 öre per kWh. Kostnaden för solel på villatak låg då på 170 öre per kWh.
Det är relevant att skilja på effekt och energi. Sverige kommer fortsatt att ha ett överskott av elenergi, men brist på effekt då de nytillkomna anläggningarna i kraftsystemet har en avsevärt lägre tillgänglighet. Det är ett faktum att när nu den planerbara kraftproduktionen läggs ner ökar vår sårbarhet vintertid. Redan inför denna vinter prognostiserade Svenska Kraftnät med att Sveriges elproduktion inte räcker till, utan att vi blir beroende av import och då har man redan inkluderat att Sveriges effektreserv, som består av oljeeldade kondenskraftverk, kommer producera maximalt. Den planerbara kraftproduktion som främst finns i våra grannländer, Norge undantaget, är kolkraft och som vår import av kommer att öka under de närmsta åren.
Sverigedemokraternas uppfattning är därför att är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i den utsträckningen att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik eller där andra miljöhänsyn, arbetsrätt och mänskliga rättigheter är åsidosatta.
Det är därför nu hög tid att ompröva denna subventions- och bidragspolitik för att få ett helt väderberoende kraftsystem. Endast i Tyskland har subventionerna för energiwende under det senaste decenniet kostat närmre 6500 miljarder kronor. Där man även efter utfasningen av kärnkraften blivit än mer beroende av rysk gas och kolkraft. Världen behöver mindre kolkraft, inte mer. Sverige som industrination behöver ett modernt och tillförlitligt kraftsystem där alla fossilfria alternativ behövs.
Mattias Bäckström Johansson (SD)
Energipolitisk talesperson