Moderat toppstyre vänsterut

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vad vill Moderaterna egentligen vara för parti?
Foto: Henrik Montgomery/TT
Efter att det liberala sveket och den fortsatta rödgröna regeringen blivit ett faktum har oppositionen gått framåt i opinionen. Sverigedemokraterna flyttar sakta fram sina positioner ytterligare precis som vanligt och Kristdemokraterna ökar rekordartat – det enda som skiljer olika mätningar åt är exakt hur mycket KD ökar. I Sentios senaste mätning landar partiet på hela 9,4 procent vilket i den mätningen är mer än Centerpartiet och Liberalerna tillsammans.

Mindre muntert är det för Moderaterna. Och det på goda grunder. Partiet klarar inte av att kapitalisera på de liberala vännernas svek eller på vänsterregeringens konstanta irrfärder. Moderaterna saknar alltför ofta den interna kompass som ska leda rätt. Åtminstone gäller det för partiledningen.

När så mittenpartierna och regeringen kommit överens om att ta bort den skadliga värnskatten stöter de på patrull – från Moderaterna som angriper förslaget från vänster. En verklighet bortom rim och reson. Vad vill Moderaterna egentligen vara för parti?

Frågan restes också nyligen när skattefinansieringen av public service blev verklighet. Många är de moderata politiker som i sociala medier närmast dagligen klagar på public service, inte sällan på grund av den uppenbara vänsterslagsida som präglar de statliga mediejättarna. Ändå röstade partiet för finansieringsreformen utan att ens få något i utbyte i form av utredningar kring innehåll eller partiskhet. Platt fall bara.

Detta trots att partiet uttryckt en annan, väsentligt mer kritisk, hållning i den parlamentariska public service-utredningen. Hållningen då var att ställa krav på public service. Hårdare granskning och ett smalare, bättre och neutralt public service kan det något slarvigt beskrivas som.

Nyligen rapporterade nättidningen Nyheter idag att den nya partilinjen var resultatet av en osedvanligt hård partipiska (28/2). Moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, ska helt sonika och trots högljudda protester ha kört över riksdagsgruppen som till stor del var emot den nya linjen. Först förhalades frågan så länge det var möjligt och när den skulle behandlas ska Billström ha ignorerat alla invändningar och helt enkelt gått vidare till nästa punkt.

Moderaterna har förvisso alltid varit ett ganska toppstyrt parti. Det är en del av partiets själ, om än inte en omistlig sådan. Den nuvarande partiledningen ger dock inte sken av att veta vad den gör. Den styr partiet vind för våg, i den mån det kan sägas finnas en linje leder den inte högerut. Okritisk skattefinansiering av vänstervriden public service och en uttalad vilja att rädda värnskatten.

Ulf Kristerssons första tid som partiledare fyllde många väljare – och för den delen partiaktiva – med hopp. Den tiden är över och desperationens ande börjar återigen sväva över de moderata väljarna. Varför ska någon mäkta med detta eviga velande när Kristdemokraterna går från klarhet till klarhet? M har i många mätningar tappat positionen som riksdagens näst största parti. Fortsätter det så här är M kanske inte ens borgerlighetens största parti när det är dags för nästa val.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.