Frågan om hur IS-terroristerna och deras medhjälpare skall hanteras fortsätter att dryftas. Betänker man vidden av Islamiska Statens ondska och det hot dess medlemmar fortsatt utgör, finns bara ett svar: med hårdhandskar.
Vissa länder, som USA och Storbritannien, har börjat riva upp medborgarskapet för vissa IS-medlemmar som har dubbelt medborgarskap. I Belgien har man bestämt att inte "ta hem" vare sig IS-krigarna eller deras hustrur. Däremot tänker man skilja barnen från föräldrarna, och ta barnen till Belgien: "Barn ska inte straffas för sina föräldrars gärningar", säger Belgiens justitieminister. Det ligger något rimligt i båda metoderna, även om man kan ha synpunkter på aspekter kring det.
Här i Sverige har nu regeringen äntligen bestämt sig för – efter flera år av ändlös debatt, samtidigt som IS har fortsatt slakta människor i Syrien och Irak – att samröre med terrororganisationer skall kriminaliseras.
Det är välkommet, men borde ha skett för länge sedan. Det kan bli ett verktyg för att bekämpa terrorister i framtiden, men det kommer inte hjälpa mot IS-terroristerna och deras medhjälpare. Denna lag borde ha varit på plats för flera år sedan.
Samtidigt borde man gå vidare med de tankar som förts fram på sina håll om att upprätta en internationell tribunal för att lagföra krigsförbrytare lokalt i Syrien och Irak. Förslaget har stöd av flera europeiska stater, även av de kurdiska styrkorna i Syrien. Det initiativ som inleddes av FN 2016 för att samla in bevis om krigsbrott skulle kunna bli en viktig del i ett sådan tribunal.
Det är av yttersta vikt att krigsförbrytarna hanteras ordentligt. Vad dessa människor har gjort är svårt att ens föreställa sig; det handlar om bottenlös ondska. Det måste straffas.
Det handlar både om rättvisa, men också om att fortsätta bekämpa IS. IS-kalifatets fall innebär inte döden för organisationen, som snarare är ett diffust nätverk. Och oavsett vad som händer med rörelsen, så finns mentaliteten och värderingarna kvar. Kalifatet må vara besegrat, men IS är fortfarande ett hot. En lag om kriminalisering av samröre kommer alltså att vara av stor betydelse.
En viktig del av denna samröres-lag – åtminstone i framtida fall... – är att inte endast terrorister som sådana berörs, utan även deras propagandister och understödjare.
Dit skulle även de IS-kvinnor som figurerat i media den senaste tiden höra, de som med krokodiltårar bett om att få komma tillbaka till säkerheten i Europa.
I Ekot rapporterade under gårdagen Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddén om hur kvinnor med barn nu lämnar Islamiska Statens sista fäste i Syrien, Baghouz, inför den sista striden.
De personer hon talade med visade fullkomlig brist på ånger. "Jag ångrar inte att jag valde att leva i IS-staten", säger en av dem. "Det var hungern som tvingade ut oss, annars hade vi stannat", säger en annan.
Detta sagt av personer i Baghouz, som sagt, där brittiska styrkor nyligen fann soptunnor fulla med huvuden från halshuggna sexslavar.
Och de ångrar ingenting.
Deras delaktighet i Islamiska Statens folkmord och krigsbrott kan inte i någon moralisk bemärkelse betvivlas. Europa måste inse att dessa individer dels är ett säkerhetshot som man inte i naiv godtrogenhet och missriktad medkänsla kan släppa in hur som helst, och dels att de liksom sina stridande makar har deltagit i fasansfulla processer vilket kräver rättsliga åtgärder.
Tänk tillbaka på det blodiga 1900-talets mordiska regimer, som Nazityskland eller Sovjetunionen. Dessa stater och deras hantlangare begick. förblindade av sina ideologiers ondska, fruktansvärda övergrepp – som de i många fall försökte dölja för omvärlden.
Islamiska Staten, däremot, har inte försökt dölja sin ondska. De har tvärtom skrutit om den i sin officiella propaganda.
Det tragiska med den nya lagen är att dessa personer alltså kommer undan.