Portföljer fulla med smutstvätt

Ledare
PUBLICERAD:
När vaksamheten mot korruptionen minskar eller trubbas av så påbörjas en degradering av samhället.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Anklagelserna mot Swedbank om delaktighet i pengatvätt, som dessutom kan kopplas till mordet på den ryske juristen Sergej Magnitskij, är djupt allvarliga. Om det hela stämmer så kommer det krävas mycket från banken för att kunna tvätta sig ren.

För tio år sedan hittades juristen Sergej Magnitskij död i sin cell på ett häkte i Moskva, misshandlad till döds bara några dagar innan han skulle släppas ur häktet. Hans "brott" var att han hade avslöjat omfattande korruption och kunde visa hur ryska tjänstemän systematiskt både sanktionerade och utförde stölder från den ryska staten.

Danske Bank hamnade i blåsväder för inte så länge sedan när det visade sig att Danske Bank i Estland hade spelat en viktig roll i pengatvätt relaterat till den ryska korruptionen. Då påstod Swedbanks vd Birgitte Bonnesen med hög svansföring att sådant inte var något som Swedbank sysslade med, till skillnad från Danske Bank.

Uppenbarligen stämde inte det. Som Uppdrag Granskning visade för exakt en vecka sedan, så finns det skäl att tro att Swedbank har varit inblandat i penningtvätt till ett värde av hela 40 miljarder kronor. En del av pengarna som tvättades var, liksom i fallet med Danske Bank, kopplat till de ryska korruptionshärvor som Magnitskij utredde Pengarna i fråga är inget annat än blodspengar. Swedbank har alltså, om anklagelserna stämmer, varit indirekt inblandat i de processer som till slut ledde till mordet på Magnitskij.

Att Swedbank under flera års tid inte på något sätt märkt av detta, som Uppdrag Granskning kunde lista ut på några månader, ter sig som mycket osannolikt. Antingen har man sett signalerna, men bortsett från dem, eller så har man varit medveten om det hela men valt att se mellan fingrarna. Oavsett vad är det skandalöst. Under gårdagen framgick det dock att Swedbanks chef för regelefterlevande, Viveka Strangert, redan 2016 varnade för brister i Baltikum. Bonnesen, som fram till 2014 hade varit chef för verksamheten i Baltikum, reagerade då med upprördhet och avskedade Strangert. Swedbank själv menar dock att det hela var orelaterat till frågan om penningtvätt.

Att skandinaviska banker etablerade sig i Baltikum i samband med att kommunismen föll var en god process, som har bidragit till att bygga upp regionen igen. Tack vare de kulturella banden mellan Baltikum och inte minst Sverige underlättades också etableringen av svenska banker. Men det tycks som att man har gått in med en alltför naiv inställning till sådana företeelser som korruption och liknande, som det närmast flödar över av i flera före detta sovjetiska stater. Uppenbarligen har man inte insett behovet av tydliga regler för hur sådant skall hanteras.

Det finns också politiska aspekter av det hela med relevans för Sverige. Där korruption råder undergrävs tids nog det demokratiska samhällets principer. I stället för lag och rätt och börjar sådant som maktpositioner och ekonomiska medel att styra. En modern variant av "den starkes rätt". När vaksamheten mot korruptionen minskar eller trubbas av, så påbörjas en degradering av samhället tillbaka till en lägre och råare civilisatorisk nivå.

Men hur utbrett kan detta problem vara? Och är det inte en god signal att Swedbank så snabbt tillsatte en extern utredare för att analysera materialet från Uppdrag Granskning? Vem vet. Men i går meddelades det att den externa utredaren efter inte ens en vecka redan byts ut. Personen i fråga jobbar tydligen för en revisionsbyrå som själv utreds – för inblandning i pengatvätt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.