Fler förbrytare, fler finkor

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Det behövs fler häkten och fängelser i Sverige.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Platsbrist. Den svenska fängelsekrisen spiller nu över i en häkteskris. Under 2018 larmades det om att svenska fängelser fylls till bristningsgränsen i takt med att fler blir intagna, samtidigt som antalet fängelser minskar. Även en stor del av svenska häkten är fulla eller överfulla.

I Malmö har polisen påpekat att detta i sig är ett betyg på att deras arbete ger resultatet. Det har de rätt i: att bovar och kriminella tas fast och sätts i häkte, och sedan efter dom i fängelse är precis som det skall vara.

Men problemet är ju inte att de kriminella buras in - problemet är att det inte finns någonstans att bura in dem! För att lag och rätt skall fungera krävs det att alla länkar i rättens långa kedja håller, och som man brukar säga: En kedja är inte starkare än dess svagaste länk.

Det måste finnas lämpligt lagligt utrymme för att handskas med brottslingar, och polisen måste ha de resurser som krävs. Men det måste också finnas tillräckligt med häkten och fängelser för att de kriminella skall kunna inhysas. Annars fallerar det hela.

Det är inte bara ur denna aspekt som bristen på fängelser och häkten är problematisk. När dessa är fyllda över kapacitet leder det också till ökad otrygghet inom dessa institutioner och försvårar Kriminalvårdens arbete – bland annat så ökar risken för bråk, upplopp och rymningar. Det innebär ökade risker för såväl personal, intagna och för det omgivande samhället. På så vis skulle det hela kunna beskrivas som en tickande bomb.

Per Sunneborn, fackordförande för ST inom Kriminalvården, har också följaktligen varnat: "Det är bara en tidsfråga innan det händer någonting." Sunneborn, som själv arbetat inom Kriminalvården i fyrtio år, berättar för TT att han aldrig upplevt en lika allvarlig situation, men påminner samtidigt om liknande problem med trånga anstalter och häkten ledde till problem även på 90-talet: bland annat skedde flera mord, och efter att två fångar hamnade i bråk på Tidaholmsanstalten 1994 startade ett upplopp följt av en brand.

Det handlar alltså inte om något slags lyxproblem i stil med att fångcellerna inte är tillräckligt hemtrevliga eller något liknande. Detta handlar om riktiga svårigheter som måste lösas.

Primärt handlar det faktiskt om samhällets trygghet. Kriminella hör inte hemma ute på gatorna, utan bakom lås och bom. Då måste det finnas häkten och anstalter. Det i sin tur innebär så klart att det behöver skjutas till mer pengar från politikerna.

Många vill i vår tid vissa sig tuffa i kriminalpolitiken genom att tala om höjda straff och fler poliser. Inget ont om det, såväl höjda straff och fler poliser är helt nödvändigt. Men det måste också finnas ett politiskt intresse för fängelser och häkten, något som kommer att visa sig allt mer nödvändigt i takt med att de höjda straffen leder till fler intagna.

Man får inte heller glömma att platsbristen nu leder till att delar av det rehabiliterande arbetet påverkas negativt: I Kumla har man exempelvis varit tvungna att stänga ned sitt framgångsrika fängelsekloster för att skapa mer utrymme. Men det rehabiliterande arbetet är också viktigt, eftersom de intagna tids nog kommer att släppas fria – metoder som kan göra dem till laglydiga medborgare är värda att bevara.

Kriminalpolitiken är en komplex väv. Låt den inte slitas sönder av brist på fängelser och häkten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.