Medborgarlön en ohållbar dröm

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Varför skall de som är friska och har ett jobb med god inkomst få lika mycket i medborgarlön som dem som faktiskt har ett genuint behov av hjälp?
Foto: Henrik Montgomery/TT
Idén om medborgarlön – eller basinkomst som dess förespråkare ibland kallar det – är onekligen en intressant sådan. Men det är mer en spännande tanke än en realistisk, fungerande princip. Nu har vi också konkret bevis på att det inte funkar.

Tanken med medborgarlön är att alla medborgare i ett land automatiskt skall få en lön från staten varje månad, utan motprestation i form av arbete. Samtidigt skall också alla olika bidrag slopas. Sammantaget tänker man sig att det leder till åtminstone två positiva förändringar. Dels att staten sparar pengar eftersom man slipper alla administration för att hålla reda på och distribuera de skilda formerna av sociala bidrag i alla dess former. Dels att de som faktiskt är i behov av bidrag tack vare medborgarlönen skall ha tillräckligt för att klara sig – och därmed slippa all den oro som annars berövar dem på energin för att söka arbete. Samtidigt som man får medborgarlönen kan man ändå ta emot ett jobb, utan att medborgarlönen påverkar.

Ja, tanken låter ju god, tycker vissa. Det är inte helt orimligt att testa dessa teorier i begränsad skala – och det är precis vad som har skett i det land som kanske mest liknar vår eget, nämligen Finland. I början 2017 inleddes ett internationellt uppmärksammat försök med medborgarlön, som varade fram till december 2018. 2 000 finländare fick under experimentets gång ungefär motsvarande 5 000 kronor per månad.

Förvisso besannades vissa av tankegångarna - de arbetslösa som fick medborgarlön fick stärkt självkänsla och mådde bättre mentalt. Men å andra sidan ökade inte sysselsättningen. Så de praktiska konsekvenser som förespråkarna talat om uteblev.

Experimentet visar alltså att det vore lönlöst att ersätta nuvarande bidragssystem med medborgarlön. Visst mådde de som fick medborgarlön bättre, men vem skulle inte må gott av lite extra klirr i kassan?

Men även utan resultaten från detta intressanta experiment så finns det andra skäl att vara skeptisk till förslagen om medborgarlön. Framförallt är systemet orättvist. Varför skall de som är friska och har ett jobb med god inkomst få lika mycket i medborgarlön som dem som faktiskt har ett genuint behov av hjälp? I och för sig skulle man kunna införa en behovsprövning, men en av tankarna med medborgarlön är ju just att slippa den sortens byråkrati.

Dessutom är det principiellt obehagligt att hela befolkningen, om medborgarlön infördes, skulle leva i ett sådant beroendeförhållande till staten. Staten som moder. Det skulle även göra människor sårbara att förlora sin autonomi på det sättet.

Man kan också fråga sig hur systemet med medborgarlön skulle finansieras. Skatterna skulle behöva höjas rejält om alla medborgarna skall få flera tusen gratis varje månad från staten. Möjligen kan man komma runt det genom att sätta medborgarlönen på en lägre nivå, men då försvinner ju också de praktiska konsekvenserna som medborgarlönen skulle ge. De enda som i sådana fall skulle gynnas av medborgarlön blir paradoxalt nog de rika.

De som förespråkar medborgarlön har tenderat att framför allt komma från antingen tillväxtkritiska miljöpartikretsar, alternativt vara anhängare av en naivt nyliberal syn där medborgarlönens främsta styrka ansetts vara att man med ett sådant kravlöst system gör människor mindre beroende av staten (något paradoxalt, med tanke på att medborgarlönen just samtidigt gör människor så beroende av staten).

Men empiriska bevis håller bättre än drömmar grundade på endast ideologiska visioner. Och som experimentet i Finland visar så är medborgarlönen föga mer än fager dröm.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.