Ett pågående projekt vid Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet undersöker under 2019 förhållandet mellan maskulinitet och suicid. Grundfrågan är varför nästan 3 av 4 personer som tar livet av sig är män? Politik är underordnat och suicid sorteras inte i en höger-vänsterskala, skriver Ulf Mellström.
Svar till Josefin Utas och Claes Andersson (NWT 11/2)
Det är med en viss trötthet jag läser Utas och Anderssons debattartikel om genusvetenskap. Dels har de publicerat ungefär samma artikel tidigare (SvD 25/12-18) och dels visar de på en monumental okunskap om ämnet.
Som företrädare för ämnet är jag van vid påhopp och ibland värre saker än så (mordhot). Jag har dock sällan läst en så slarvigt skriven kritik av genusvetenskap. Jag har bemött kritik av ämnet på olika sätt (DN 8/3-18) och som professor i ämnet är det numera vardagsmat.
Genusvetenskap är på inget sätt ofelbart och lider precis som andra ämnen ibland av bristande stringens och vetenskaplig rundgång. Det är knappast det som är Utas och Anderssons föremål för kritik. Det är att ämnet behandlar makt och politik.
Genusvetenskap handlar om kön, makt och sexualitet i tid och rum. Ämnet behandlar sambandet mellan biologi/kultur, arv/miljö och maktrelationer mellan män, kvinnor och de som inte vill inte vill kategorisera sig som varken eller.
Att kritisera genusvetenskap för att det är politiskt är ungefär lika begåvat som att kritisera statsvetenskap för att det handlar om politik och offentlig förvaltning eller att kritisera företagsekonomi för att studera internationella finanstransaktioner. Problemet enligt Utas och Andersson är att ämnet genusvetenskap bygger på att påstå att det finns osynliga maktrelationer. Jag kan meddela att det är högst synliga maktrelationer. Läs exempelvis SCB:s lönestatistik eller antalet anmälda våldtäkter i Sverige under 2018.
I motsats till vad Utas och Andersson tror så undersöker genusvetenskapen i hög grad verkliga situationer. Ett pågående projekt vid Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet undersöker under 2019 förhållandet mellan maskulinitet och suicid. Grundfrågan är varför nästan 3 av 4 personer som tar livet av sig är män? Vad leder fram till handlingen och vilka är riskgrupperna? De är några av de frågor som undersöks i projektet. Efter att ha intervjuat ett antal personer kan vi meddela att det är brutalt verkliga situationer vi möter. Politik är underordnat och suicid sorteras inte i en höger-vänsterskala.
Min genusvetenskapliga kollega Gillian Einsten vid Linköpings universitet undersöker varför kvinnor i högre utsträckning drabbas av Alzheimers sjukdom i jämförelse med män? Hennes forskning är banbrytande när det gäller modern hjärnforskning. Hon är dessutom släkt med Albert och antagligen den enda Einstein som verkat inom svenskt universitetsväsende.
Om de här två exemplen kan kallas "abstrakta läror", "propaganda" och "repressiv vänsterpolitik", ja – då undrar man vad Medborgerlig samling menar med vetenskapliga frågeställningar när det gäller kön, makt och sexualitet? Är det när kollegan Alexander Bard springer runt i de värmländska skogarna bland andra män och vrålar att "kuken är i huvudet"?
Att Medborgerlig samling misslyckades i riksdagsvalet 2018 ursäktar inte att de försöker göra genusvetenskap till en politisk halmdocka som de kan knipa billiga politiska poänger på. Jag skulle rekommendera att de försöker bilda sig i relation till frågor om kön, makt och sexualitet istället för att publicera artiklar som uppenbart är del av att försöka kapitalisera på en samtida populistisk och kunskapsfientlig retorik.
Ulf Mellström
professor i genusvetenskap
Karlstads universitet