Utrikesminister Margot Wallströms (S) utrikesdeklaration bjöd föga förvånande på vad som skulle kunna sägas vara en repetition av Löfven I:s utrikespolitik: demokrati, feminism, alliansfrihet och klimat.
I onsdags presenterade Wallström regeringens utrikesdeklaration i riksdagen. Två ord skulle kunna sammanfatta det hela: kärnvapen och demokrati. Nej, det är tyvärr inte menat som en programförklaring för Natomedlemskap.
Wallström meddelade dels att regeringen med en kärnvapenfri värld som mål kommer försöka att samla länder för kärnvapennedrustning. Det låter ju fint men är lättare sagt än gjort. Som denna redaktion nyligen påtalat (NWT 30/1) finns det betydande risker med att med politisk utopism som ledstjärna aktivistiskt verka för ett kärnvapenförbud, i stället för att låta kärnvapenstaterna själva steg för steg ta de steg som behövs för att säkra världen från riskerna med kärnvapen.
Wallström & Co skulle i detta göra gott i att lyssna till varningarna från Aftonbladets S-märkta ledarsida, där Anders Lindberg påpekat problemen med att genomdriva stora utrikesopolitiska beslut utan stöd i riksdagen. Även om regeringen på eget bevåg och mot den särskilde utredarens mening undertecknar FN-konventionen så kommer det ändå inte att ratificeras av riksdagen, där majoriteten är motståndare. På sin höjd blir det ett symbolpolitiskt ställningstagande för regeringen. Och det är nog så det hela främst skall förstås: som en markering inför det stundande Europaparlamentsvalet. Hjulen sätts i rullning. Det finns många röster att vinna.
Det andra, och huvudsakliga, budskapet berörde även det frågor av relevans för det kommande EU-valet. På sätt och vis kan man se det som ett försvar, utryckt i utrikespolitiska termer, för Januariöverenskommelsen. Wallström menade att nationalister och extremister utmanar demokratin i Europa. Den som härom veckan lyssnade på Stefan Löfvens tal inför EU-valet känner igen tongångarna. Lyssnar man på retoriken från Löfven och Wallström kan man få intrycket att en borgerlig regering i Sverige skulle ha lett till upprepningar av Verdun, Treblinka och Katyn. Valet blir tydligt: Jöken eller apokalypsen! Vid närmare eftertanke påminner det faktiskt ganska så mycket om det starkt kritiserade facebook-inlägg som Sverigedemokraternas Mattias Karlsson skrev efter valresultatet: "Det finns bara två val – seger eller död."
Som bekant är det även denna alarmistiska linje LO trumpetar ut: Endast S kan rädda Europa från högerextremisternas fullkomliga övertagande av EU. Signalerna från Wallström, Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson är så klart synkroniserade. Men de är smaklösa. Såväl Löfvens insinuationer att en borgerlig regering hade inneburit en förlust för demokratin som Thorwaldssons sammanlänkande av de borgerliga med extrema politiker som Ungerns Viktor Orbán tyder på desperation. Men eftersom S sin vana trogen betraktar maktinnehavet som det främsta innebär det att man också är redo att sänka sig mycket lågt för att vinna den.
Lita på att den här politiska verklighetsbeskrivningen kommer att repeteras in absurdum de kommande månaderna, med stegrande frenesi ju närmre vi kommer EU-valet.