Ensamhet fräter sönder samhället

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ensam är inte stark. Något att reflektera över på Alla hjärtans dag, eller Sankt Valentins dag.
Alla hjärtans dag. "Helvetet är andra människor", skrev dystert den existentialistiske filosofen Jean-Paul Sartre 1944 i sin pjäs "Inför lyckta dörrar". Nog stämmer det att människan har en outsinlig förmåga att göra livet till ett helvete för andra. Men då bör man samtidigt påpeka: Paradiset är andra människor. Som författaren C S Lewis visar i sin tänkvärda bok "Den stora skilsmässan" från 1945: Helvetet är att vara slutgiltigt ensam med sig själv.

Båda tänkarna har sina poänger, och berör något centralt kring vad det innebär att vara människa. Som person är människan å ena sidan unik och fylld med en strävan att förverkliga sig själv och sina drömmar. Hon är en individ med rättigheter och friheter – och skyldigheter, bör man väl lägga till med viss betoning i vår tid. Men å andra sidan är människan inte sig själv nog. Hon har ett – för de flesta – aldrig sinande behov av gemenskap: föräldrar, syskon och släktingar. Makar, barn och barnbarn. Vänner, kollegor och bekanta. Församlingsmedlemmar, partikamrater och föreningsvänner. Och så vidare. En del utrycker det som att människan i någon mån blir till i sin relation med andra människor.

Den här spänningen i människan mellan hennes Jag och hennes behov av andra, får också återverkningar inom politikens område. Det är inte utan anledning som ideologer till höger och vänster på den politiska skalan återkommande baserar ställningstaganden på en antingen mer individualistisk eller mer kollektivistisk människosyn. Skall man vara lite tråkig tåls det att påpeka att såväl de individuella som de kollektiva aspekterna är viktiga att ha i åtanke – vilket dock naturligtvis inte är detsamma som ett förfäktande av statliga, kollektiva lösningar.

Det må vara hur det vill med den saken. Något som dock är säkert är det oroande faktum att svensken i hög grad lider av ensamhet. Den ofrivilliga ensamheten är ett växande samhällsproblem. Andelen ensamhushåll ökar. Med ungefär fyrtio procent ensamhushåll så toppar Sverige den globala rankningen av andel ensamhushåll i befolkningen. Det motsvarar 1,7 miljoner människor. Fyra av tio svenskar uppger att de upplever ofrivillig ensamhet – att de saknar vänner, eller känner att de inte har någon att dela sina innersta känslor och tankar med. Särskilt drabbade är äldre, arbetslösa, låginkomsttagare, storstadsbor och personer i åldern 30-49.

Statistik från SCB visar dessutom att andelen ensamstående är anmärkningsvärt högre hos män än kvinnor, framför allt i åldrarna 20-34. Detta samtidigt som könsobalansen i Sverige ökar. För några år sedan påpekade professor Hans Rosling att Sverige närmar sig Kinas ökända könsobalans. Det leder inte bara till att män kommer få svårare att hitta en livskamrat, utan även möjligheterna till utbildning och jobb kommer att påverkas. Den emotionella instabilitet det sammantaget innebär får i sin tur skadliga effekter för samhället, bland annat tenderar våldsbrotten att öka – i synnerhet sexuella brott mot kvinnor.

Extrema exempel på samma tendenser går att se i bland annat Indien och flera länder i Mellanöstern. I Indien har kulturella normer lett till selektiva aborter av flickor, vilka ses som oönskade, med följd att Indiens befolkning "saknar" 63 miljoner kvinnor och flickor. 42 procent av alla indiska flickor blir sexuellt ofredade innan de fyllt 19. Vad gäller Mellanöstern har man sett samband mellan praktiserandet av polygami samt den höga andel ensamstående män det leder till och regionens höga grad av våldsamheter och krig. Om samhällets toppskikt – låt säga mellan fem och tio procent av männen – gifter sig med cirka fyra hustrur var, innebär det att uppemot 30 procent av övriga män inte kommer hitta någon partner, vilket leder till båda emotionell instabilitet, sexuell frustration och social marginalisering. (Med detta i åtanke var det för väl att Centerpartiet övergav sina planer på att legalisera månggifte).

Nu är Sverige varken Indien eller Syrien. Men sambanden mellan mänskliga relationer, ensamhet, livsmening och samhällets tillstånd stämmer till eftertanke. Man gör väl i att erkänna att 60-talets sexuella revolution och samhällets individualism har sina baksidor. De traditionella värderingarnas sunda relationer borde bejakas och uppmuntras. Både för enskilda människors skull, men också för samhället i stort. Alla blir lidande av ensamhetens effekter.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.