• idag
    13 juli
    16°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    14 juli
    13°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.6 mm
  • onsdag
    15 juli
    18°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.1 mm
  • torsdag
    16 juli
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    17 juli
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Slut på swexit i riksdagen

Ledare
PUBLICERAD:
Swexit, magistern, swexit? Nej, nu är det en annan melodi som gäller för V och SD.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
I praktiken finns det i dag inte längre något svenskt riksdagsparti som vill verka för att Sverige skall lämna medlemskapet i EU. Det är i sig välkommet, men frågan är dock om det samtidigt öppnar för radikala partiers tillväxt.

Nyligen gick Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt ut och meddelade att det inte är en fråga som V kommer att driva under det Europaparlamentsval som står för dörren. Eller rättare sagt, det är åtminstone så partiledningen vill se på saken. Men flera partidistrikt vill hålla fast vid den tidigare hårda linjen. Det återstår att se vilken falang som vinner. Till helgen håller partiet valkonferens, och det är väl ingen högoddsare att Sjösted-linjen går segrande ur den striden.

Inte ens Sverigedemokraterna förespråkar nu längre ett swexit. Möjligen är det åtminstone för partiledaren Jimmie Åkesson en överraskande förändring, med tanke på att det just var EU-frågan som fick honom att gå med i Sverigedemokraterna en gång i tiden. Den tiden är uppenbarligen förbi.

Men att V och SD gör en helomsvängning på detta vis är egentligen inte alldeles förvånande. En förkrossande majoritet av den svenska befolkningen är för EU-medlemskapet. I SCB:s senaste mätning var bara knappt 16 procent emot. Även en minoritet av åtminstone SD:s väljare är för utträde.

För partiernas ledningar kan det inte heller uteslutas att man har skrämts av den utveckling som skett i Storbritannien efter Brexit-omröstningen. Även om Sjöstedt och Åkesson eventuellt i själ och hjärta fortfarande vill se Sverige lämna EU, så vill de i alla fall inte att det ska ske under så osäkra och kaosartade former.

Ytterligare en förändring för SD vad gäller EU är att de numera är en del av partigruppen "Europeiska konservativa och reformister" (ECR), samma grupp i Europaparlamentet som brittiska Tories tillhör. Liksom SD är ECR:s övriga medlemmar euroskeptiska och vill motverka en utveckling av EU i federalistisk riktning.

Det är inte omöjligt att både V och SD med dessa förändringar ser en strategisk möjlighet. Man lämnar bakom sig en av de ståndpunkter som för stora delar av befolkningen är oangenämt, och framstår därmed som mindre radikala eller extrema. Kanske är tanken att man därmed skall kunna knipa en andel av de S- och M/KD-väljare som förvisso vill se en tydlig socialistisk respektive konservativ politik, men samtidigt är för EU.

Det torde för V:s del inte vara ett ouppnåeligt mål, med tanke på att många väljare redan har börjat strömma till dem från S på grund av vad man ser som alltför stora eftergifter gentemot de liberala kraven från Centerpartiet och Liberalerna i Januariöverenskommelsen.

Frågan är om SD har samma möjlighet till att locka över moderata och kristdemokratiska väljare. Möjligen, men oavsett så är det nog åtminstone något som de vill tänka sig skall göra muren mellan SD å ena sidan och M och KD å andra sidan lättare att bryta ned.

Det kan också noteras att den Hammarö-bördige KD-avhopparen Charlie Weimers är ett av SD:s toppnamn till Europaparlamentet. Weimers, som har varit ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet och sedan tjänstgjort för KD:s Europaparlamentsledamot Lars Adaktusson under flera år, chockade många när han tre dagar för riksdagsvalet tillkännagav att han lämnade KD för att i stället gå med i SD. Det är med hans erfarenhet inte särskilt förvånande att han redan nu fått en sådan topplacering, trots hans korta tid i partiet.

För svensk EU-politik är det egentligen välkommet att det inte längre finns partier som vill driva på en swexit. Bättre att verka för ett reformerat EU. Men frågan är om det inte paradoxalt nog ändå vore av godo att det faktiskt fanns något etablerat parti som är just för ett svenskt EU-utträde. När båda ytterkantspartierna på höger- och vänster-sidan lämnar sina gamla övertygelser öppnas samtidigt dörren för att andra, än mer radikala partier skall kunna dra till sig de vänster- och högerradikaler för vilka just EU-medlemskapet är en av de stora frågorna.

Genom att allianspartierna en gång i tiden alla rörde sig mot mitten så kunde SD växa. Genom att S nu rört sig mot mitten kan V växa. Vad händer då när V och SD i sin tur försöker normalisera sig själv genom detta steg mot mitten?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.