Makthavare måste tåla kritik

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Rätten att fritt få kritisera makthavare hör till den liberala demokratins livsnerver.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Rätten att fritt få kritisera makthavare hör till den liberala demokratins livsnerver. Försöken som ibland görs att lättvindigt avfärda befogad kritik såväl som politiska karikatyrer och politisk satir genom att bunta ihop dem med hat eller oseriösa aktioner är oroande tecken på en framväxande trend av en oförmåga att tåla kritik.

Att makthavare är på spänn när det gäller kritik är visserligen förståeligt. Det är inte särskilt ovanligt att regeringens statsråd, riksdagens ledamöter, tjänstemän och allehanda andra makthavare, förtroendevalda eller på andra sätt inflytelserika personer i samhället får utstå alla möjliga former av hot, hat och annat förkastligt till följd av deras arbete. I vår tid märks det inte minst av på den inte sällan hätska stämning som kan råda på sociala medier.

Därtill kan det också hända att de får stå ut med sådan kritik som kanske egentligen är obefogad, eller som snarare bör benämnas som hån. Här kan nämnas de frekventa anspelningar som gjorts till den nya kulturministern Amanda Lind (MP) och hennes dreadlocks-frisyr, eller videon som spritts på hennes make perfomance-artisten Björn Ola där han genomför något slags shamanistisk ritual.

Förvisso bör väl i och för sig just dessa exempel kanske snarare kategoriseras som politisk satir eller politiska karikatyrer, två stycken gamla och hedervärda traditioner i alla demokratier värda namnet. Men oavsett: poängen är att det finns något sådant som orättvis, onödig, opåkallad, obefogad och orättfärdig kritik.

Men kränkningsbarometern är nog alltför känslig när vissa politiker försöker avfärda all kritik som riktas mot dem som hat. Se bara på hur högt uppsatta centerpartister reagerade med förskräckelse när Kristdemokraterna i Arboga på deras facebook-sida delade karikatyrer om Centerpartiet, Liberalerna och regeringspartierna med anledning av Januariöverenskommelsen. Egentligen var bilderna rätt så harmlösa, i jämförelse med mycket annat inom den politiska karikatyrens värld. Ett enkelt sätt att försöka avväpna befogad kritik är att stämpla det som något annat än vad det är. Effektivt, men oärligt.

Man skulle kunna göra samma betraktelser om alla dessa så kallade "influencers" som i media och på sina sociala medier-kanaler tar politisk ställning. När 87 sådana influencers i en debattartikel i Expressen (24/1) vädjade till statsminister Stefan Löfven (S) att "köra över" svenska folket för klimatets skull ledde det inte helt oväntat till ironiska påpekanden som kritiserade dessa influencers för deras miljöhyckleri, då flera av dem inte direkt var några främlingar för att flyga kors och tvärs över jordklotet.

I stället för att debattera sakfrågorna så försöker nu vissa ta dem i försvar, som Linnea Claesson på Aftonbladet (9/2) som säger sig bli "orolig" av det nystartade och populära instagramkontot "Aningslösa influencers" som delar med sig av ironiska inlägg om bland andra nyss nämnda influencers.

Ja, det förekommer mycket nonsens i den politiska debatten. En del går över gränsen, och ibland ger vissa i stället utryck för rent hat och hot. Men man måste kunna hålla isär olika typer av företeelser. Kritik är inte per automatik hat, satir är inte nödvändigtvis elak, och politiska karikatyrer är inte samma sak som förtal. Om allt detta klumpas samman och avfärdas som förkastligt är risken att viktiga aspekter av den för demokratin så viktiga maktgranskningen tystnar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.