LO-ledning utan markkontakt

Ledare
PUBLICERAD:
Det stora problemet för LO är att ledningen för länge sedan började dela upp befolkningen i goda och onda.
Foto: Adam Ihse/TT
Lika säkert som amen i kyrkan presenterar LO varje år en missvisande rapport om hur ojämlikt Sverige har blivit. Återigen slås det på den stora trumman. Inkomstskillnaderna påstås nu vara större än någonsin.

Grunden för rapporten är en jämförelse mellan en vd-lön och en genomsnittlig arbetarlön. Den skillnaden har alltså aldrig varit större. Men jämförelsen är meningslös. Det handlar inte ens om en genomsnittlig vd-lön. LO väljer att bara tita på dem som är vd för de 50 största svenska börsbolagen. Det är inte ens lite representativt.

Därtill jämförs i rapporten en arbetarlön med de verkställande direktörernas totala inkomster, av såväl tjänst som kapital. Någon hänsyn tas inte till vad det är för kapitalinkomster. Aktieutdelningar och husförsäljningar. Faktisk vd-lön och sidoersättningar. Allt ska med. Annars blir gapet inte stort nog för LO:s uppmärksamhetstörstande ledning.

Hade LO valt att vandra en mer ärlig och produktiv väg hade rapporten kunnat visa att medianlönen för en vd i ett privat företag med minst tio anställda är 76 000 kronor i månaden. Den tiondel av svenska vd:ar som tjänar minst drar in upp till 27 000 i månader. För tiondelen som tjänar mest är det 165 000 kronor och uppåt som gäller, enligt ekonomifakta.se.

LO hade även kunnat uppmärksamma att Sverige har små löneskillnader. Enligt OECD har Sverige EU:s näst lägsta lönespridning. Den är faktiskt så låg att det vore hälsosamt om den i stället ökade något.

Men det är inte det LO vill berätta. Det S-anknutna fackförbundet vill hellre spä på misstron i samhället för att plocka partipolitiska poäng. Populismen går numera igenom all förbundets kommunikation.

Nyligen presenterade LO sin valplattform inför det stundande EU-valet. Förbundet har valt ”Ta tillbaka kontrollen” som sin huvudslogan. Det är symptomatiskt nog samma slogan som Brexit-kampanjen använde inför 2016 års brittiska folkomröstning om ett utträde. Väl drastiskt val av LO kan tyckas.

Det stora problemet för LO är att ledningen för länge sedan började dela upp befolkningen i goda och onda. Goda och onda i stället för ett folk som behöver varandra för att säkra sitt välmående. De främsta likarna är inte förbundets medlemmar utan förbundsledningen och partiledningen. Där är talet om elit mer befogat.

Om ledningen faktiskt satte sina medlemmar i främsta rummet skulle den inte hävda att svenska arbetare behöver skyddas från EU:s konkurrensutsättande klor. Det är den kontrollen som nu ska tas tillbaka. Men det ekar tomt efter att LO stöttat införandet av EU:s sociala pelare, vilken drevs fram av bland annat statsminister Stefan Löfven (S). Poängen med upplägget var ju att flytta makt till Bryssel och då var LO för.

Vore medlemmarna prioriterade skulle de presenteras med en konsekvent bild av vad ledningen faktiskt håller på med och står för. Nu börjar det bli svårt att se när ledningen faktiskt är ärlig mot medlemmarna. Kanske är det därför den försöker hitta en annan, farligare elit för medlemmarna att rikta sin ilska mot?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.