Kända smaker. Min tanke var att låta dem självdö. Att inte ge dem mer uppmärksamhet eller publicitet. Redaktionen ville något annat. Jag är väluppfostrad och lydig. Därför får ni för första – och enda – gången läsa om kändisviner här i Sofias Vin.
Det ska erkännas att det faktiskt var lite kul att smaka på en kändis. Inte särskilt gott alla gånger, det bör tilläggas. Men nu är det i alla fall gjort och resultatet kan ni läsa om nedan.
Den senaste kändisen att ge sig in i vinleken är Leif GW Persson. Författare och kriminolog. Vad har han med vin att göra egentligen? Fast GW gillar vin (lite för mycket ibland), så varför inte tjäna en slant på det också?
Han är knappast ensam. Per Morberg var en av de första att hoppa på vintåget och succén var ett faktum. Han kommer i alla fall från krogbranschen, så kopplingen till mat och dryck fanns där. Att vinerna smakade mer som en sämre vägkrog är en annan femma. Numera finns bara ett fåtal av hans drycker kvar på Systembolaget, via beställning.
Många är kändisvinerna kommer dessutom med en eko-stämpel. Det ser lite politiskt korrekt och fint ut, och lockar säkert till merförsäljning.
Handen på hjärtat – ingen kändis gör detta för sin vinpassion, de gör det för pengarna. De flesta klarar sig nog ändå, så mitt råd är att lägga vinpengarna på “okändisviner“.
För kom ihåg att kändisen ska ha sin beskärda del av vinkakan. Ett vin med en glad sångerska på kostar därför mer än vad det borde.
Du får vad du betalar för. I detta fall; du får inte vad du betalar för.
Petter
P.Lex Pure
(nr 1971, 61 kronor)
Helt fritt från alkohol, men däremot inte sockerfritt. Dosagen (sockerhalt: 100 gram socker per liter) gör Pure till en dryck till desserter och fruktsallader, snarare än aperitif. En fruktbomb med ananas, grön melon och päron i glaset.
P.Lex Prosecco Brut
(nr 77889, 109 kronor)
De flesta prosecco på hyllorna, ja de smakar prosecco. Denna är inget större undantag, men är ändå habil med hyfsat låg sötma och smaker av gråpäron, vit persika och apelsin. Prisbilden är helt okej.
P.Lex Rosato Spumante Biologico Brut
(nr 77055, 99 kronor)
Ekologiskt, som flertalet av vinerna under detta varumärke. Charmigt och inte alls pjåkigt, med fräsch och ren jordgubbsfrukt, hallon och ett krämigt avslut med viss sötma.
Det enda frågetecknet gäller ursprunget. Italien ja, men var i Italien?
P.Lex Pinot Grigio 2017
(nr 74879, 89 kronor)
Klart godkänt, särskilt i denna prisnivå. Friskt och runt med smaker av gråpäron, gröna äpplen och citronskal. Inget att klaga på här.
P.Lex Reserva 2016
(nr 73308, 105 kronor)
Petter gör bättre från sig i Italien, det ska erkännas. Denna portugis går ner, men lämnar en något bitter eftersmak av choklad, fat och övermogen frukt. Och inte minst känslan av att man betalade för mycket. 60–70 kronor är mitt råd till Petter. Du har råd.
Ernst Kirchsteiger
Ernst Sauvignon Blanc Chardonnay 2018
(nr 78659, 89 kronor)
Rent och ärligt – ungefär som Ernst himself. Inget stort, men för 89 kronor kan man inte begära alltför mycket. Gillar man Ernst, gillar man hans viner.
Örter, citron och apelsin i glaset.
Ernst Kirchsteigers Utvalda från Toscana 2016
(nr 79635, 99 kronor)
Ernst röda vin har hängt med ett bra tag på hyllorna. Jag kan ha en viss förståelse, för det är rätt insmickrande med sin söta frukt, kryddighet och vaniljspetsade ton från faten. Vaniljen tar dock över för mycket och gör att vinet smakar som så mycket annat på den italienska hyllan. Mindre ek, mer frukt och gärna ett något lägre pris tack!
Pernilla Wahlgren
Pazzione Puglia Rosso 2017
(nr 75208, 89 kronor)
Familjen Wahlgren är vårt svar på The Kardashians – och det är ingen komplimang. Det är helt ok att en känd familj syns och hörs lite överallt. Men vin? Jag säger ”per que?” som ”varför” heter på italienska och då smakar inte vinet Italienskt någonstans. Snarare som gammal vaniljglass doppad i mjölkchoklad av låg kvalité med sågspån som topping... Pazzione? Pyttsan.
Edward Blom
Edward Blom Riesling Trocken 2016
(nr 74310, 99 kronor)
En torr och läskande riesling är kanske inte det man förknippar Edward Blom med, men det är precis vad vinet är. Slinker ner en varm sommardag till räkmackan. Men det borde egentligen kosta 79 kronor till 89 kronor, för bra riesling i schyssta prisnivåer finns det gott om.
Klassisk och ren med smaker av citrus, mineral och skalzest. Inget nytt under solen alltså, förutom en fryntlig Edward på flaskan.
Leif GW Persson
GW:s Röda 2017
(nr 72139, 109 kronor)
Av alla ”kändisar” så är GW den som har knorrat mest över lyckade och mindre lyckade kändisviner. Han har tydligen inte hört uttrycket ”tala är silver, tiga är guld”, för hans vin går visserligen att dricka – men det vilar ingen större drickglädje över det. Det är istället ganska kärvt – lite som GW alltså – med toner av mörk, bitter kakao och skogsbär. Okej om det skulle kosta 79 kronor och då är jag generös.
Per Gessle
Furet 2014
(nr 71249, 169 kronor)
Ett kändisvin som smakar vin! Per har med sitt uttalade vinintresse gjort detta vin i samarbete med den kända Amaroneproducenten Allegrini. De äger även gårdar i Toscana varifrån dessa druvor kommer. Vinet är balanserat med söta tanniner och toner av körsbär, plommon, örter och invävda fat. Något för högt prissatt, som alla kändisviner, men det är äntligen kvalité i flaskan.
Kurt & Lisa 2012
(nr 71750, 279 kronor)
Maffigt, stort och mycket. Ett vin till vinterns grytor och vilt. Snygga fat, ceder, lite läder och mörka skogsbär trängs i flaskan.
Dessutom mycket torrare än andra viner med kändisar bakom. Sötma är en smakbärare och fungerar även till att maskera dåligt frukt, något vi redan har stött på.
Lätt att gilla alltså, trots den något saftiga prisbilden. Per om någon har ju klirr i kassan, så varför inte sänka sig till mer rimliga 199 kronor?
Champagne Cuvée The Pleaser
(nr 77655, 359 kronor)
Krämig och lättsam champagne gjord i samarbete med Champagnehuset Charles Ellner. Rent, tillgängligt och friskt med snälla små bubblor och toner av gula plommon, vit persika och citrus. Klart godkänt.
Champagne Cuvée The Improver
(nr PP1501, privatimport, 649 kronor)
Komplex och nötig champagne gjord i samarbete med duktiga Champagnehuset Pierre Peters. Här finns toner av rostade nötter, en fin kryddighet och rondör från tiden på jästfällningen, bra syra och söt citrus tillsammans med en krämig tillgänglighet. Gott alltså om än något saltad nota.