Intervju Simon Matti: Skatter som uppskattas

Signerat
PUBLICERAD:

Våra hypoteser är att om man uppfattar styrmedel som orättvist, att det drabbar en själv eller en viss grupp, minskar stödet för det styrmedlet. Orättvisan i det här fallet är att det blir dyrare utan att det finns alternativ, säger Simon Matti.

Problemet med skatter är att de ofta inte är särskilt populära, säger Simon Matti.
Foto: Tomas Bergman

De politiska skiljelinjerna är ofta tydliga när det gäller miljöstyrmedel, men vad är medborgarnas uppfattning om samma fråga? SNB har pratat med Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, som bland annat forskar om acceptansen för olika styrmedel.

Hur skiljer sig miljöskatter generellt jämfört med andra skatter?

– Miljöskatter drivs till stor del av uppfattningen att miljön är ett problem. Det skiljer till exempel miljöskatter från skatt på arbete. Sedan har det gjorts väldigt lite studier där man har jämfört skatter på olika områden med varandra. Men de visar att en koldioxidskatt är bland de minst populära miljöstyrmedlen. Men i skattesammanhang uppfattas den däremot som mindre dålig än många andra skatter.

Spelar det över huvud taget någon roll om människor tycker att miljöskatter är bra eller inte?

– Just skatter i sig är populärt från beslutsfattarhåll, det uppfattas som ett bra styrmedel. De är svåra att smita ifrån. En skatt på koldioxid betalas när man tankar. Det går inte att mygla, man är tvungen att efterleva den. Effektiviteten på den typen av styrmedel är mindre beroende av om folk faktiskt tycker om den. Annan lagstiftning om till exempel sopsortering skulle människor kunna strunta i att efterleva.

– Problemet med skatter är att de ofta inte är särskilt populära, och därför drar sig beslutsfattare från att försöka införa dem. Det finns skatter som kanske skulle behöva vara högre för att bli ännu mer effektiva. Eller skatter som inte finns för att det uppfattas som illegitimt att införa dem. Gula västarna i Frankrike är en ganska tydlig reaktion på sådant.

Nyligen var du med och genomförde studier som visade att attityder skiljer sig tydligt mellan höger- och vänsterväljare när det gäller kompensatoriska skattesänkningar – hur resonerar de olika väljarna?

– Den frågan skulle man behöva komplettera våra studier med. Våra hypoteser är att om man uppfattar styrmedel som orättvist, att det drabbar en själv eller en viss grupp, minskar stödet för det styrmedlet. Orättvisan i det här fallet är att det blir dyrare utan att det finns alternativ. Och det drabbar dessutom låginkomsttagare snarare än höginkomsttagare. Men om man däremot kompenserar och man får tillbaka det man betalar in blir det inte någon plånbokseffekt. Då slipar man bort upplevelsen av orättvisa samtidigt som styreffekten behålls.

Resultaten visade att vänsterorienterade väljare är något mer negativa till kompensatoriska skattesänkningar – varför?

– Det hade vi inte väntat oss. Ett alternativ är att väljare till vänster är mer miljöengagerade. De vill därför ha ett styrmedel som har en kraftfullt styrande effekt. De har inga problem med det, och de tycker inte det finns någon poäng med att kompensera. Ett annat alternativ är att om man står till vänster ogillar man skattesänkningar, oavsett vad det är. Vårt förslag var en sänkning av inkomstskatten. Det kan fungera som ett rött skynke och då blir man mer negativ till det.

Vilken är den ultimata utformningen av ett miljöstyrmedel om man både vill att människor ska gilla det och att miljön ska bli bättre?

– Det vi har sett är att styrmedel generellt trivs bäst tillsammans. Det finns en viktig poäng i att inte tänka på enskilda styrmedel utan att utforma policypaket. Varje nytt styrmedel införs ju i ett sammanhang med befintliga styrmedel. Om man då inför en koldioxidskatt bör man göra kraftfulla informativa åtgärder, och man kan införa det gradvis. Vi vet till exempel att människor som först är negativa tenderar att bli mer positiva med tiden. Men också att man inför kompensationer.

– En annan sak är att se till att det finns alternativ. Det är en viktig strategi från beslutsfattare. Man måste se till att det finns spårbunden trafik om man vill att folk ska flyga mindre. Man ska inte bara rikta in sig på att styra fram beteenden, utan även locka med goda alternativ. Möjliggör för dem som har en ambition att köra mindre bil och flyga mindre, men som av olika skäl inte kan.

Vad bör man undvika i utformandet av miljöstyrmedel?

– Man bör nog undvika saker som har uppenbart lågt stöd redan från början. Då kan implementeringsprocessen stoppas upp av stora protester som i Frankrike. Regeringen som inför det kan också tappa stödet generellt. Man måste beakta att det finns en opinion där ute som är viktig att ha på sin sida. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.