Chavismens dödsryckningar?

Signerat
PUBLICERAD:
Runt om i Venezuela demonstrerar nu folkskaror till stöd för Juan Guaidó.
Foto: Juan Carlos Hernandez
Ytterligare ett land som har fördärvats av socialism tycks nu vara på väg mot en uppgörelse med dess socialistiska regim. Medan landets president Nicolás Maduro har förberett sig på att fira 20-årsjubileet av föregångaren Hugo Chávez tillträde till makten, passar den demokratiska oppositionen på att göra motstånd.

Alla socialistiska diktaturer faller förr eller senare. Människor står inte ut med att leva i ekonomisk nöd och politiskt förtryck alltför länge. Till slut kommer kollapsen. Sådan är socialismen.

Det gällde Sovjetunionen, det gällde Östtyskland och andra medlemmar av Warszawapakten, och tids nog kommer stunden komma även för Venezuelas befrielse. Kanske var redan Hugo Chavéz död 2013 början till slutet för detta vänsterns senaste favoritexperiment i förverkligad socialism.

Men de mest omvälvande förändringarna inleddes i och med valresultatet i Venezuelas presidentval i maj förra året. Maduros omval kom att betraktas av nationalförsamlingen – parlamentet – som ogiltigt och resultatet av valfusk. Efter en utdragen maktkamp mellan Maduro och nationalförsamlingen, som menar att Maduro de facto är en diktator, lät nationalförsamlingen därför i januari detta år utropa dess ordförande Juan Guaidó till tillförordnad president.

Efter utlovat stöd från flera militära toppar svors Guaidó in som president 23 januari. Internationellt har även bland annat USA och EU gett honom sin backning; EU:s stöd kom dock först efter att Maduro avvisat kravet på att utlysa ett nytt och fritt presidentval. Som Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) meddelade: "I det här läget stödjer och betraktar vi Guaidó som legitim interimspresident."

Maduro å sin sida stöds av de gamla vanliga misstänkta: Ryssland, Kina, Nordkorea, Palestina och så vidare. Fortfarande finns även de inom svensk vänster som ihärdar i sitt stöd för Maduro, trots den humanitära kris som råder i Venezuela till följd av det decennier långa socialistiska styret. En sådan som vänsterskribenten Kajsa Ekis Ekman, som länge öppet stött regimen i Venezuela, förmår inte ens i den situation som nu råder att ta avstånd - utan åker i stället dit och kallar kritiken för "krigspropaganda."

Så brukar det se ut med svensk vänsters förhållande till socialiststater runt om i världen. När regimerna fortfarande är på plats, framför i början av deras styre, är man entusiastisk och förhoppningsfull. Men när det oundvikliga kaoset och förtrycket inträder avtar till slut stödet - och så satsar man istället på en ny häst.

Än är det dock för tidigt att sia om hur det hela kommer sluta. Vill det sig illa kan det sluta våldsamt. Ett folk som törstar efter frihet och välstånd kommer tids nog göra motstånd. I Venezuela finns dessutom en stor mängd vapen i omlopp, liksom det existerar flera miliser och poliskårer. Donald Trump har meddelat att USA inte heller utesluter militära aktioner.

Allt hänger på hur Maduro nu väljer att agera. Är han resonlig så tar han sitt förnuft till fånga och utlyser åtminstone ett nytt presidentval. Men allt tyder på att han tänker sätta sig på tvären. Han vill inte ens att Venezuela skall ta emot de humanitära hjälpförsändelser som USA har erbjudit och som Guaidó även har försökt få EU att bistå med. Något sådant betraktar Maduro som en inledning på utländsk intervention.

Oavsett hur det hela kommer sluta är åtminstone en sak i alla fall säker, som Guaidó påpekat: vad som händer denna månad kommer det vara av stor betydelse för Venezuelas öde.

Thomas Hermansson

TF Redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.