Framför en vackert himmelsblå fond på scenen i Karlstad CCC står Sven-Bertil Taube och trollbinder sin publik.
Han gör det med visor av sin far. Han tar hjälp av ackompanjtören Peter Nordahls spännande arrangemang.
Och även av sin egen perfekta gång från djupt poetiskt allvar till skojfrisk nudistpolka och allsång.
Sven-Bertil Taube är ju en betydande skådespelare.
Söndagskvällens - det känns inte överdrivet - mästerliga konsert i Karlstad innehöll en del klassiska Taubenummer.
Exempelvis den för tankar om tillvaron viktiga "Så länge skutan kan gå", "Stockholmsmelodi" - faktiskt en tango - och den av Peter Nordahl fint arrangerade "Brevet från Lillan".
Hela tiden, medan Sven-Bertil Taube sjunger och, likt sin far,ibland prat-sjunger, träder svarta och förstorade tuschteckningar fram på den himmelsblå fonden.
De är ytterligare ett bevis på Evert Taubes mångsidighet: Han var även en stor bildkonstnär.
Mellan sångerna och recitationerna berättade Sven-Bertil om barndomsår på Sjösala i Stockholms skärgård.
En plats som var utgångspunkten för mycket av Evert Taubes diktning och musik.
Men Sven-Bertils far var lika mycket en västkustens skald och visdiktare som han ägnade östkusten sitt tidigt folkkära författarskap.
Denna kväll låg ändå tonvikten i den östra skärgården och i Stockholm: "Dans på Sunnanö", "Sjösalavår" och "Vals på Mysingen" är några exempel.
Evert Taubes visskatt förvaltas av Sven-Bertil Taube med intelligent stöd arrangemang av Peter Nordahl.
Han, Peter Nordahl, har lika mycket som en gång Ulf Björlin, i samarbete med Sven-Bertil bidragit till en Tauberenässans.
En ny publik upptäcker den Taubska visskatten.
Men Sven-Bertil är lyckligtvis klok och djärv nog att också presentera mindre kända exempel på faderns verk. Som söndagskvällens magiska framförande av "Diktaren och tiden", en av Taube tolkad Shakespearesonett.
Sonetten om tidens gång och livets korthet avslutade denna briljanta konsert.
Men bara för att följas av ett av publiken framapplåderat extranummer, hyllningen till Mysingen, fjärden i närheten av Sjösala där den några och drygt åttio år gamle mästaren på CCC-scenen tillbringade somrarna.
Somrar som på många sätt, genom visorna kraft, är allas våra somrar.