En reform i grevens tid

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jo, det kan vi visst röra!
Foto: Johan Nilsson/TT
Beskedet att Arbetsförmedlingen nu äntligen skall bantas kom inte en dag för tidigt. Den ineffektiva och dyra myndigheten har länge varit i ett ökänt behov av reform. Den kommer fortfarande finnas kvar, men får ett mer renodlat uppdrag. Det är ingen katastrof, utan ett framsteg.

Att som Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt framställa det hela som något slags katastrof, som dessutom skall skyllas på Moderaternas och Kristdemokraternas budget, är missvisande.

Visst är det så att besparingen i M:s och KD:s budget leder till Arbetsförmedlingens nedskärningar. Men det är inte heller något som statsminister Stefan Löfven (S) inom ramen för Januariöverenskommelsen (JÖK) är intresserad av att ändra på. Tvärtom ingår det som en punkt i Jöken att ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden”, något som Löfven även tog upp i regeringsförklaringen. Istället skall privata aktörer få en större roll, enligt regeringens plan.

Vad gäller Sjöstedts undergångstoner bör ett par saker noteras. För det första är det oklart hur många anställda som kommer att lämna Arbetsförmedlingen. Budgetens neddragning är på 386 miljoner. Men Arbetsförmedlingen själv hade i sitt anslagsäskande dragit ned med cirka 500 miljoner. Budgeten är alltså jämförelsevis generös.

Enligt beräkningar motsvarar det ungefär 700 anställda, inte 4 500, inte en tredjedel av Arbetsförmedlingens personal. Alarmistiska utspel i denna fråga handlar mer om politisk propaganda och retorik än något annat.

Att en vänsterpartist ojar sig över privatiseringar är väl i och för sig inte särskilt oväntat. Och att det handlar om en sorts privatisering stämmer, eftersom följden av nedskärningarna blir att privata aktörer kommer kunna ta större plats på talangmarknaden. Men det finns inget katastrofalt med det heller, såvida man inte något bisarrt menar att allt som inte sker i offentligt regi per automatik är av ondo.

Redan i dag finns flera privata aktörer som arbetar med arbetsförmedling, och som gör sitt jobb bra. Det borde vara det som är huvudkriteriet när man bedömer Arbetsförmedlingen: Hur sköts arbetsförmedling på bästa sättet?

Numer är det inte alla som söker jobb på traditionellt vis genom att aktivt skicka in ansökningar till arbetsgivare, oavsett om det sker via arbetsförmedlingen eller på egen hand. Istället blir det allt vanligare att arbetsgivarna själv hittar eller letar upp potentiella anställda, till exempel med hjälp av rekryterare. Närvaron på sociala medier, eller nätverkandet via särskilda evenemang eller forum spelar allt större roll.

Även Arbetsförmedlingen har uppenbarligen märkt av hur duktiga de privata aktörerna är på att göra sitt jobb, eftersom man köper tjänster av dem för uppemot 6 miljarder per år. Det motsvarar ungefär 60 procent av Arbetsförmedlingens verksamhetskostnad.

Som regeringens särskilda utredare Cecilia Fahlberg visat så finns det stora brister i Arbetsförmedlingens system, vilket innebär att stora resurser inte används på bästa sätt. Det är skattebetalarna som står för den notan. Oavsett vad man tycker om privatiseringar och nedskuren budget är alltså behovet av reformer uppenbart.

Att regeringen nu faktiskt vill göra slag av saken är välkommet. Men det borde egentligen ha skett för länge sedan.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.