Farlig kärnvapenutopi

Ledare
PUBLICERAD:
Margot den heliga?
Foto: Stina Stjernkvist/TT
I oktober 2017 fick diplomaten Lars-Erik Lundin uppdraget av regeringen att utreda ett svenskt ratificerande av FN:s Konvention om förbud mot kärnvapen. Det uppdraget slutfördes i januari detta år. Utredarens slutsats är solklar: Sverige bör inte skriva under eller ratificera förbudet.

Det är inget annat än ett nederlag för den falang inom Socialdemokraterna – företrädd av bland andra utrikesminister Margot Wallström – som gladdes när Sverige och 122 andra länder röstade för FN:s globala kärnvapenförbud.

Att Lundin nu så tydligt visat att Sverige inte bör ratificera förbudet är en lättnad. För det råder ingen tvekan om att ett förbud vore skadligt, både för Sverige och för de internationella relationerna inom världssamfundet. Bland annat skulle Sverige försvarsförmåga påverkas. Hur skulle Sverige kunna fortsätta samarbetet med Nato om vi skrev under förbudet? Då skulle Sverige underkänna något som ingår i Natos försvarsstrategi. Endast Putins Ryssland skulle vinna på en sådan säkerhetspolitisk omvälvning.

Faktum är att det främst är Ryssland som stått för kärnvapenrustningen på senare år, enligt en rapport som släpptes av Totalförsvarets forskningsinstitut 2017. Inte USA, något som mången radikal pacifist annars fått för sig. Vem tror att Ryssland skulle låta sig stoppas av en FN-konvention? Europa – även Sverige – är således beroende av det amerikanska kärnvapenparaplyet för sin säkerhet. Att i en sådan situation förhastat förbjuda kärnvapen skulle inte göra något annat än att underminera vår egen säkerhet. Vladimir Putin och Kim Jong-un bryr sig inte om att svenskar tycker att kärnvapen är hemska – tvärtom, de gläder sig snarare över ett sådant faktum.

Ett förbud mot kärnvapen kanske skulle åtlydas av länder med rent mjöl i påsen, men det finns inget som garanterar att länder med mer cyniskt präglade regimer agerar följsamt. Med andra ord: Ett kärnvapenförbud vore lika naivt som den nedrustningsiver som drabbade många länder efter första världskriget, eller för den delen Sveriges successiva nedrustning av försvaret efter kalla kriget.

Man kan tycka att det moraliskt är riktigt med en nollvision gällande kärnvapen på grund av deras destruktivitet, men det är i någon bemärkelse lika utopiskt som att drömma om en värld utan vapen eller arméer. Det vore kanske trevligt, men kommer aldrig att ske. De kommer alltid att behövas – på grund av hur människan som sådan är beskaffad. Som det ibland brukar uttryckas: Människan är ofullkomlig. Det kommer därför alltid finnas skurkar, diktatorer, onda människor och så vidare, folk som inte drar sig för att med våld få sin vilja igenom. Just därför behöver alla nationer ett försvar, och av samma anledning går det inte att hux flux förbjuda kärnvapen.

Det verkar också som att många av de länder som ursprungligen röstade igenom förbudet nu har kommit på bättre tankar. Av de 122 stater som röstade för konventionen har inte fler än 70 undertecknat det, och endast 17 har ratificerat det i sina parlament.

Förhoppningsvis tar även regeringen förnuftet till fånga och följer utredningens rekommendation, och avstår från att skriva under konventionen. Så länge auktoritära regimer som de i Ryssland, Kina och Nordkorea består är kärnvapenförbud en naiv och farlig dröm.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.