Ohållbar migrationsjök

Ledare
PUBLICERAD:
Varning för återupprepning.
Foto: Johan Nilsson/TT
Den socialdemokratiska principen ”makten framför allt” har väl sällan synts så tydligt som i Januariöverenskommelsen (JÖK). Även om man kan tvivla på att många av de liberala löftena kommer att genomföras så kan man inte undgå tanken att S i mångt och mycket sålt sin själ.

Detta syns även vad gäller migrationspolitiken, där överenskommelsen på ett par punkter beklagligen försvagar den åtstramning av migrationspolitiken som egentligen fortfarande är nödvändig. Att Socialdemokraterna efter flyktingkrisen 2015 drev igenom den tillfälliga lagen om begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige var helt nödvändigt, och säkert något som gladde många LO-medlemmar som annars övervägt att rösta på Sverigedemokraterna. Men för att säkerställa det stöd från Miljöpartiet och Centerpartiet som krävdes för ett fortsatt regeringsinnehav har S alltså valt att kompromissa även på detta område.

I Jöken tas ett par migrationspolitiska punkter upp. Den första meddelar förvisso att den tillfälliga lagen skall förlängas i två år – alltid något. Men i samma punkt tillkännages att de så kallade ”alternativt skyddsbehövande”, alltså asylsökande som inte är flyktingar men ändå har rätt att söka asyl, skall få ”samma rätt till familjeåterförening som flyktingar.” Det är redan i sig problematiskt, men än mer blir det så när man läser den följande migrationspolitiska punkten som säger att dessa alternativt skyddsbehövande dessutom skall få tre månaders respit från försörjningskravet.

Det beräknas att ungefär 20 000 personer och deras anhöriga kommer att beröras att dessa regelförändringar. Ingen av de kommer krävas kunna försörja sig för att de skall få uppehållstillstånd. Migrationsverkets anknytningsärenden kommer att, enligt deras egna beräkningar, öka med 70 procent de kommande tre åren. Ansökningarna om familjeåterföreningen kommer att fördubblas bara i år. Medan resten av EU går i mer restriktiv riktning, inklusive Tyskland, så blir alltså Sverige istället ett av de mest generösa EU-länderna vad gäller familjeåterförening.

Frågan om familjeåterförening har varit känslig i flera politiska läger, även inom borgerligheten. Det är inte särskilt förvånande, med tanke på att familjen är en av de mest grundläggande enheterna i samhället och traditionellt brukar hållas högt i konservativa sammanhang. Ur det perspektivet kan familjeåterförening i sig ses som något gott. Men frågan måste betraktas i den konkreta situation som gäller. Man måste ta i beaktande de ekonomiska ansträngningar som migrationsströmmarna inneburit för Sverige, både vad det gäller de svårigheter som nyanlända har haft att komma in på arbetsmarknaden och även det för samhället betungande bidragsberoende som det lett till.

Man kan fråga sig om S verkligen kommer anstränga sig för att få igenom dessa reformer, när det är uppenbart att partiets egna företrädare egentligen inte tror på dem. Det hade varit betydligt rimligare att hålla fast vid de tidigare begränsningarna. Det går inte att integrera alltför många nya människor i samhället på kort tid om inte förutsättningarna finns där. Att förhastat genomföra dessa migrationsreformer är inte hållbart när det redan finns stora integrationssvårigheter som kvarstår att lösa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.