Böndernas skräck allas problem

Ledare
PUBLICERAD:

Allt fler lantbrukare utsätts för grova brott från kriminella som påstår sig älska djur. Regelrätta trakasserier och hot som riktas mot hela familjer, också barn, varvas med skadegörelse och fysiskt våld. Yxor kastas in i hus. Maskerade människor ockuperar gården. Det måste få ett slut.

I fara för djurrättsterrorister.
Foto: Per Groth / TT

Att vara lantbrukare innebär att levs med och av naturen på ett sätt som är få förunnat i dag. För många lantbrukare har yrkesvalet också fört med sig en långvarig utsatthet för skadegörelse, hot och våld.

Gärningsmännen kallas ofta för djurrättsaktivister, men det är en förskönande beskrivning. De är kallhamrade brottslingar, människor utan tillstymmelse till empati och respekt för andra människor. Likt reguljära terrorister är deras mål är att med våld skrämma människor att agera på ett visst sätt.

Göteborgs-Postens förtjänstfulla granskning av fenomenet har avslöjat att djurrättsterroristerna står bakom åtminstone 200 dåd mot lantbrukare och djuruppfödare de senaste tre åren. Det är över ett i veckan och det rör sig om allt från trakasserier till brandattentat och misshandel.

Terroristerna klarar sig tämligen väl. De åker sällan fast och skulle det ändå inträffa är straffen mjäkiga som bäst. Detta trots att samma personer gång på gång begår samma typ av allvarliga brott och gärna flera gånger innan de sys in igen.

I praktiken rör det sig om grov, organiserad brottslighet och den måste bekämpas som sådan. Till 2014 var det Säpos uppdrag. Då konstaterade dock justitiedepartementet att djurrättsterroristerna ”inte riktar sina brott mot någon av demokratins grundläggande funktioner” och då blev det Polisens uppgift. I sak en rimlig bedömning. Aktivisterna ignorerar visserligen demokratiskt stiftade lagar, men det gör alla brottslingar och just dessa förefaller i stort vara ointresserade av samhället i övrigt. De är helt insnöade på sin förvridna filosofi och fokuserar på att leva ut den så våldsamt som möjligt.

Lantbrukarnas riksförbunds egen undersökning från 2018 visar att fyra av tio lantbrukare utsatts för brott. Hälften anmäls aldrig eftersom det inte anses leda till någonting.

Många lantbrukare vågar inte tala om att de håller djur av rädsla för att familjen skall tvingas leva i skräck. Än mindre troligt är det då att de vågar ta del i debatten som påfallande ofta rör just dem. Våldet mot lantbrukare saknar inte demokratiska aspekter.

En av de åtgärder som LRF föreslagit senast i fjol är att införa en särskild brottskod för denna brottslighet så att den går att följa. Därtill är dessa ofta maskerade ynkryggar väldigt mobila och slår snabbt till på olika håll i landet. Polisen behöver ha en samlad, nationell resurs samt ett tydligt uppdrag för att bekämpa denna samhällsskadliga verksamhet. Därtill bör lagstiftaren fundera allvarligt över strafflängder samt straffrabatter för den som begår upprepade brott. Miljöpartiet ingår dock som bekant även i den nya regeringen och det är sorgligt nog skäl till viss pessimism.

Det rör sig här om människor som inte drar sig för gravskändning, för att hota familjemedlemmar inklusive barn, och som framför allt inte ryggar tillbaka inför våldsanvändning. Det måste hanteras innan någon måste sätta livet till för att en grupp förryckta sekterister vill släppa ut tamdjur och låta dem svälta ihjäl i det vilda.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.