Vilsna ämbetsmän i korridorerna

Signerat
PUBLICERAD:
Den grå tjänstemannen bör vara ett ideal.
Foto: Anders Wiklund / TT
Flera myndigheter har under de senaste åren skakats av skandaler. Mycket tyder på att allt för få tjänstemän lever upp till de ideal som en ämbetsman borde ha.

Det finns all anledning att fundera över hur svensk förvaltning mår. För snart två år sedan avslöjades det att Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren medvetet hade brutit mot lagen i samband med att myndigheten lade ut hanteringen av känsliga IT-system och data på entreprenad.

Nu är även statliga Svenska kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh i blåsväder. Dagens Nyheter har avslöjat att verket har anställt höga chefer till känsliga positioner utan ordentliga säkerhetsprövningar. Sandborgh har också, i sin roll som marknadsdirektör på samma verk, gett sin vän konsultuppdrag i miljonklassen och efter det semestrat tillsammans i Rio de Janeiro. När relationen uppmärksammats inom verket avbröts samarbetet med konsulten (DN 8/1 2019).

Det är anmärkningsvärt. En tjänsteman borde ha förstått att agerandet var mycket olämpligt. I Svenska kraftnäts riktlinjer står det dessutom klart och tydligt att jäv uppstår när en medarbetare anses ha ett sådant intresse i ärendet att vederbörandes opartiskhet kan ifrågasättas.

Axel Oxenstierna (1583–1654) skulle nog ha dragit en suck. Han byggde upp den svenska statsförvaltningen under sin levnadstid. Sveriges första ämbetsverk inrättades och i arbetsanvisningen som togs fram står det att ämbetsmannen skall handla med rikets bästa för ögonen och även sträva efter att underlätta andra ämbetsmäns arbete. En förbättring från att statsapparaten hade formats av klansamhället som på den tiden existerade i Sverige.

Rättvisa, opartiskhet, regler och omutlighet skulle komma att känneteckna det ideal som präglat svensk förvaltning genom århundradena, tack vare Oxenstierna. Men nu verkar idealet ha fallit i glömska; hur kommer det sig?

En anledning är att tjänstemännen har blivit allt mer politiserade. Det syns särskilt tydligt när gamla partikamrater allt oftare tillsätts på höga positioner i offentlig verksamhet. Under Reinfeldtregeringen kritiserade Socialdemokraterna dem för att ge toppjobb åt partikamrater. När Löfvens regering tog makten 2014 hade 24 partikollegor fått höga positioner inom statliga bolag och förvaltningar redan under det första halvåret (Expressen 31/5 2015).

Till skillnad från många andra länder i Europa är myndigheter i Sverige garanterade en viss grad av självständighet i grundlagen. Förvaltningsmodellen är att svenska staten gör skillnad mellan departement och myndigheter. Att tillsätta sina partikamrater kan följaktligen inte gynna svensk förvaltningskultur.

Tjänstemän har också utvecklat en aktivistisktådra skild från partipolitiken. I somras avslöjades det att tjänstemän på Skolverket medvetet struntade i direktiv från Alliansregeringen när nya tydligare skolplaner skulle tas fram. Aktivistiska tjänstemän uppmuntras illa nog av delar av samhället.

Forskarna Jan Olsson och Erik Hysing anser att aktivismen inom förvaltningen, trots att det är ett demokratiskt problem och ansvarsutkrävningen blir tämligen eftersatt, får positiva effekter inom miljöområdet. Erik Hysing säger oroande nog att: ” Vi tror att det är viktigt att tjänstemän som arbetar med miljöfrågor har ett engagemang och att de är villiga att ta ansvar om vi ska nå en hållbar framtid.” (Örebro universitet 5/12 2017).

I många fall handlar ämbetsmannaidealets uppluckring om okunskap om tjänstemannens roll, hur svensk förvaltning fungerar och vilka lagar som gäller. Detta i kombination med att det är allt vanligare att engagemang och ett brinnande intresse är egenskaper som efterfrågas inte bara i arbetsplatsannonser hos privata företag, utan också av offentliga verksamheter. Det öppnar upp för att tjänstemän får andra bevekelsegrunder än vad som är förenligt med att politiker fattar beslut och att tjänstemän neutralt skall genomföra dem inom lagens råmärken.

Ämbetsmannaidealet med en sund byråkrati är värt att försvara och bevara. Sverige skulle behöva fler gråa tjänstemän som har rättvisa, opartiskhet, regler och omutlighet som ideal. Tyvärr verkar dessa bli allt färre på svenska myndigheter.

Marie Dahlén

Praktikant på NWT:s ledarsida

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.