Folket får gröna att se rött

Ledare
PUBLICERAD:

Det är ingen slump att demokratiskeptiker dyker upp på just Miljöpartiets lista inför EU-valet.

Miljöpartisterna Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren kandiderar till Europaparlamentet.
Foto: Anders Wiklund/TT

Miljöpartiet klarade med nöd och näppe riksdagsspärren i höstas. Som plåster på såren får partiet fortsätta bli hunsat av Socialdemokraterna i regeringsställning. I vår är det val till Europas största valda församling, Europaparlamentet. Då kan det mycket väl gå ännu sämre.

MP är väl medvetet om den risken och satsar allt på kändiskortet. Tidigare kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke samt tv-meteorologen Pär Holmgren toppar partiets lista inför valet. Holmgren har ungefär lika omfattande politisk erfarenhet som Bah Kuhnke hade inför riksdagsvalet 2014 – ingen alls. Som av en händelse har han dock uttalat sig till förmån för diktatur flera gånger.

Själv förstår Holmgren inte hur någon kan tolka honom på det viset. Mycket till tolkning är det förvisso inte. Redan 2009 sade han att han om han skulle bli statsminister skulle ”avskaffa alla val” eftersom det inte fanns tid att ”käbbla”. I november 2018 twittrade han gillande om en debattartikel i Dagens Nyheter där filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö argumenterade för att en global klimatdiktatur behöver tvingas fram.

Det kan förstås tänkas att det är en ren slump att det dyker upp vad som med modernt språkbruk kan kallas en demokratiskeptiker högt upp på MP:s lista. Men det följer ett tydligt mönster. Demokratin är nämligen det yttersta uttrycket för allt det som klimatalarmisterna inte står ut med: folkviljan.

Varje generation som har vandrat på jorden har säkerligen känt att den skulle kunna vara den sista. Vår planet är inte ett kuddrum utan en evig rad utmaningar. Hotet om undergång har varit närvarande under hela människans historia, något som sommarens torka och bränder har påmint om.

Det som skiljer klimatalarmisterna från andra är inte övertygelsen om en nära förestående undergång, utan den i grunden egoistiska inställningen att det också måste bero på oss. Till sin natur skiljer det väldigt lite mellan detta beteende och forna tiders människor som utgick från att torkan berodde på att de inte tillbett rätt gudar tillräckligt mycket. Istället för Tor eller Osiris dyrkas nu en sammansmältning av jag:et och moder Jord.

Skulden för den kommande katastrofen bärs givetvis av alla andra, de som ännu inte har skådat sanningen. Folket. Massorna. Som vill flyga och köra bil, grilla kött och ha flera barn. Innanför sektens murar vet man att om folk bara såg sanningen skulle det inte behövas en diktatur – då skulle MP ha egen majoritet och valen blev blott en formsak. Men nu är det inte så, tvärtom verkar den ohejdade inkompetensen och folkfientligheten hos MP av outgrundliga anledningar driva bort väljarna. Och då är saken förstås en annan.

På film får miljöaktivister allt oftare agera superskurkar. Det gäller allt från Avengers: Infinity War till julens otippade succéopus Aquaman. Inte att undra på. De kan sägas vilja alla gott, men gör det genom att försämra för alla. Därför bör man oroas över att Holmgren fortfarande säger att det är nu eller aldrig. För miljöaktivisterna kommer vi andra nämligen alltid att vara i vägen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.