Hur porrig var egentligen Bergman?

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Först läste jag Jens Liljestrands mästerliga nya bok om Vilhelm Moberg och fäste mig särskilt vid hur han beskriver Mobergs tidiga romaner som ”mjukporr”. Ena stunden tycker Jens att Moberg själv är mest lik Robert i Utvandrarna, andra stunder är han mest lik Ulrika från Västergöhl.

Ingrid Thulin och Ingmar Bergman under inspelningen av Bergmans film "Tystnaden" från 1963.
Foto: Pressens bild/TT

Lite fint är det också att läsa att Moberg slet som ett djur för att få samarbeta med Ingmar Bergman – då den unga talangen i Kultursverige.

Sen såg jag den stora serien i fyra avsnitt om Bergman på SVT. Mycket snusk där också, mjukporr, även om inte serien använde det folkliga ordet. Men en och annan mazurka på sängkanten blev det ju för Bergman. Otrohet var hans grej, liksom.

Såg också den fem timmar långa hela versionen av Fanny och Alexander och tänkte att huvudbudskapet kanske rent av var att Jarl Kulle faktiskt fick vara ihop med frugan Mona Malm samtidigt som med pigan Pernilla August. Lite som i hans eget liv liksom. Om han själv fick välja.

Två själar – samma tanke; Moberg och Bergman. Vägen till folkdjupet och självinsikten gick genom lite snusk.

Bild ur ett nummer av tidningen Mad från 1964.

Jag trodde avslöjandena om Bergmans raggande på alla sina huvudrollsinnehavare var nya.

Sen ramlade jag över ett ex av tidningen MAD från 1964 (!) på utedasset i Arvika och insåg snabbt att många visste redan då att Bergman var en snuskhummer.

Själv ville jag som undersökande reporter kontrollera hur kulturell och djup och mjuk...porrig han var i sitt skapande och hittade en av klassikerna på SVT Play. ”Tystnaden” från 1963. Handlar om tro, skrev tidningarna då. Jag beslöt mig för att undersöka om den gjorde det eller om den möjligen handlade om tro...sor mest av allt.

Ytterligare en bild ur ett nummer av tidningen Mad från 1964.

Här är min rapport – hela filmen:

Pojke sitter i tågvagn.

Gunnel Lindblom sitter bredvid, fullständigt gränslöst sensuellt stirrande, med öppen fuktig mun. Ingrid Thulin stramt ärbar bredvid.

Gunnel har en 60-talsklänning med bara axlar och urringning. Lite småmoderligt trycker hon pojken mot sitt bröst. Svettig. Lägger pojken över både brösten.

Ingrid blöder i munnen.

Båda är hårt sminkade i en kal tågkupé bakom järnridån.

Gunnels underläpp är uttrycksfull som en hel kontinent.

Klipp till hotell.

Gunnel i behå och rejäla trosor och halvöppen morgonrock. Svettas lite och tar sig åt nyckelbenen.

Tänker att om jag förstod SVT-dokumentären rätt var Gunnel den enda kvinnliga skådisen Bergman inte stötte på. Starkt jobbat, Ingmar, ändå. Återhållet.

Gunnel naken i badrummet nu. Pojken borstar hennes rygg i badkaret. Hon gör njutrörelser, fast utan ljud. Han smeker henne med sin panna. Ömsint moderlighet... nästan. Tänker att Ingmar älskade sin mamma. Eller hennes skönhet i alla fall.

Hon smörjer in pojkens kropp. Hade han varit en flicka och hon en farbror hade det var helt opublicerbart. Hon lägger sig bredvid honom och visar hel det ena ganska omfattande bröstet. Mycket hud. Tjoho.

Klipp till Ingrids rum. Nyss blödde hon ur munnen. Nu onanerar hon. Helt skamlöst. 60-talsonani.

Tar på sig både här och där. Mest där.

Kastar med huvudet. Klar på 27 sekunder.

Hej och hå. Hon somnar.

Gunnel tvättar sig under armarna, i handfatet. Brösten hänger tunga ner i handfatet. Ännu mera hud.

Några dvärgar röker cigarr och syr en klänning. Pojken tar på sig en dvärgklänning. Hoppar i sängar. Dvärgchefen kommer in och skäller ut dom. Dvärgarna städar.

Gunnel i behå och trosor igen. Målar läpparna. Underläppen firar enorma triumfer i närbild. Gunnel går ut. Ingrid gråter.

Servitör tappar en peng på golvet och vidrör Gunnels knä med munnen. Tittar menande på henne.

Gunnel går på varieté där dvärgar hoppar och skuttar. Så ser hon en man och en kvinna grovhångla och sen ha sex. Massor av bröst ser man. Ännu mera hud. Gunnel blir lite förtjust men också äcklad och går.

Ful gubbe äter korv. Äckligt äter han korv.

In i badrummet igen. Gunnel behöver bada – igen.

Gunnel i ny klänning. Ännu snyggare. Djup urringning igen.

Servitören kommer dit. Sex och samlevnad. Förspelet är 2,7 sekunder. Pojken ser på. Förtjust men också äcklad. Stridsvagnar utanför. Uppbrott. Ingrid snarkar.

Ingrid till pojken:

– Det är egentligen bara mamma som får röra vid dej.

Gunnel sitter så man ser trosorna, eller underbyxorna är nog ett mera relevant ord. Rejäla saker.

Gunnel grovhånglar plötsligt med farbror. Ingrid ser på. Fluktar.

Nytt snusk med servitören. Scen som är rena mardrömmen för oss samtyckesanhängare. Sen blir Gunnel glad igen.

– Jag stank som rutten fisk när jag blivit befruktad, säger Ingrid och beskriver lite skönt en normaltrevlig sexualneuros.

Djuuuuuup, tänker jag. Sen dör Ingrid. Nästan. The end.

Lite så var filmen. Varken mer eller mindre. 91 minuter.

Jo, däremellan var det väl lite fler närbilder på Gunnels underläpp. Den var mycket bra. En underläpp i världsklass. I slutbilderna hade den en sista magnifik formtopp. Resten av filmen? Tja, ganska mediokert. Lite mjukporr. Lite försiktig hårdporr. Mycket hud. Lite känslor. Mycket tolkningsbart svårmod. Lite handling. Eller ja, ingen handling.

Hur manuset såg ut? Måste rimligtvis ha fått plats på en servett. En servettskiss skulle Stefan Löfven kallat det.

Veckans film

Tystnaden finns kvar på SVT Play till den 9 februari. Den är ganska rolig. Och Gunnel Lindbloms underläpp håller ju absolut världsklass.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.