Omröstningen om avtalet för Storbritanniens utträde ur EU röstades ned. Det är den största förlusten som en brittisk regering har haft i modern tid. Nu väntar en stor osäkerhet.
Under tisdagskvällen röstade 202 ledamöter ja, men hela 432 röstade nej i det brittiska parlamentets underhus. Premiärminister Theresa Mays uppdrag att hitta en lösning som både EU och Storbritannien kunde enas om visade sig vara alltför övermäktigt. Hennes förslag röstades inte bara ner av oppositionen, utan också av 118 egna i Torypartiet.
Jeremy Corbyn, oppositionsledaren för Labourpartiet, menar att May både har förlorat underhusets och folkets förtroende. Han väckte omedelbart misstroendeförklaring mot premiärministern efter omröstningen. Men inte heller Corbyn har gett några klara besked om hur utträdet skall ske – även hans partimedlemmar är splittrade i frågan.
Turerna runt Brexit har varit turbulenta. Ett flertal ministrar i regeringen valde att lämna sina poster i protest mot avtalet som arbetades fram. Chefsförhandlaren och Brexitministern Dominic Raab avgick så sent som i november och förklarade att avtalet utgjorde ett hot mot Storbritanniens integritet och att han inte kunde stödja ett avtal utan ett bestämt slut (SVT 15/11 2018).
Således är det inte oväntat att en majoritet valde att rösta ned förslaget. Dock varierar anledningarna. Det handlar bland annat om kritik mot hur gränsfrågor på Irland skall hanteras och att Storbritannien måste hålla sig till vissa av EU:s handelsregler. Men en anledning är också att de små partierna Skotska nationalistpartiet och Liberaldemokraterna såg en nej-röst som ett sätt att få fram en ny folkomröstning för få landet kvar i EU, eftersom en ”soft Brexit” fortfarande innebär att Storbritannien lämnar EU.
Mycket lite talar dock för att en ny folkomröstning skulle ändra utgången. De opinionsundersökningar som har gjorts under förra året pekar på att det visserligen finns en liten majoritet för att stanna i EU, men att skillnaderna är så små att det är osäkert om det vore omröstning i dag (BBC 18/9 2018).
Vart vägen nu bär hän är svårt att se. Den 29 mars är slutdatumet för Storbritannien att lämna unionen. Lite talar för att May kommer att vända sig till EU för att förhandla om avtalet och Europarådets president Donald Tusk menar att risken för ett "oorganiserat" Brexit nu har blivit större. Samtidigt gav EU-domstolen britterna en sista nödventil i ett uttalande från generaladvokaten Manuel Campos Sánchez-Bordona, då han menade att de själva kan avbryta utträde. Nu verkar unionen också räkna med att Storbritannien kommer att begära mer tid för att få ett slutgiltigt avtal (DI 16/1 2019).
Även om ett utträde är olyckligt och kommer att påverka inte bara Storbritannien, utan även Sverige och andra medlemsländer, finns det en sak att lära: Resterande medlemmar borde bekämpa byråkratisk klåfingrighet och verka för att unionens verksamhet och budget skall begränsas. Tondövheten från Bryssel när det gäller kritik har annars varit anmärkningsvärd.