Inget försvar utan personal

Ledare
PUBLICERAD:
Hur många blir kvar?
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Försvarsmakten skall nästa år öka antalet värnpliktiga till 5 000 från dagens 4 000. Det kommer inte att bli en lätt match. I dag har försvaret stora problem att rekrytera, samtidigt saknas det personal och infrastruktur för att utbilda rekryterna.

Överbefälhavare Micael Bydén har fattat ett beslut om att fram till år 2020 skall 5 000 värnpliktiga rycka in. Det meddelade han under Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Mycket skall göras under de kommande åren. Rekryter skall kallas in och utbildas, soldater och sjömän skall anställas, krigsförband skall fyllas och officerare skall rekryteras.

Sedan den allmänna värnplikten avskaffades 2010 och ersattes med en frivillig militär grundutbildning har Försvarsmakten fått allt svårare att rekrytera personal. Det saknas också infrastruktur och manskap för att utbilda nya rekryter.

Allt för ofta beskrivs bristen på militärer som en akut kris, men egentligen handlar det om ett tillstånd som har pågått under flera år. Redan 2015 saknades det 9 000 soldater och officerare (SR 21/12 2015). Nu tre år senare är bristen på dem fortfarande ett stort huvudbry. Det går bara att konstatera att värnpliktens avskaffande var ett snedsteg som är svårt att rätta till. Dessutom har det blivit allt mer påtagligt att Försvarsmakten har svårt att behålla sina medarbetare. Situationen kommer inte att bli bättre av att 2 500 av landets 7 000 officerare kommer att gå i pension fram till 2025.

Men varför vill få söka sig till och varför lämnar så många försvaret? Officersförbundet har undersökt medlemmarnas syn på sitt yrke, sin arbetsgivare och framtid i Försvarsmakten i rapporten Should I stay or should I go? (2018).

Läsningen är inte munter. Tre av fyra officerare som tjänstgjort mellan tre till nio år har övervägt att sluta. Endast en tredjedel tycker att Försvarsmakten är en attraktiv arbetsgivare. Lönen och karriärmöjligheterna är anledningar till att många överväger att sluta. Dessutom svarar två tredje delar att Försvarsmaktens största utmaningar är rekrytering, personalförsörjning och personalpolitik.

Även om undersökningen enbart har tagit reda på officerares inställning, är det inte orimligt att tro att resten av personalstyrkan upplever samma problem. Därför är det inte märkligt att många väljer att lämna Försvarsmakten efter kort tid.

Att försvaret behöver mer pengar är ett mantra som har upprepats många gånger. Ett mantra som visserligen stämmer, men inte kommer lösa alla brister i försvaret. Många av utmaningarna ligger också i hur organisationen fungerar. Där finns det rum för förbättring som kan ske utan att anslagen höjs.

Ett område att förbättra, utan att det kostar pengar, är relationen mellan Försvarsmakten och de anställda. Det kan handla om att omfördela arbetsuppgifter, ta tillvara på kompetens och att uppmärksamma medarbetarna.

Rekryteringen av nya soldater, sjömän och officerare är givetvis viktig. Men varje person som lämnar Försvarsmakten i förtid är en förlust där fler insatser borde göras för att garantera att Sverige har ett försvar värt att tala om.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.