2018 enligt Lasse Anrell

Helg
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Bästa julklappstipsen i sista minuten när det gäller böcker och musik. Och en årskrönika på köpet när NWT:s Lasse Anrell sammanfattar 2018 på sitt alldeles speciella sätt.

Årets tv

”Lerins lärlingar” började sändas den 18 januari och svenska folket satt som förhäxat och upptäckte att man fått en massa nya idoler bland alla Lars Lerins värmländska vänner med funktionsnedsättningar som ville lära sig till konstnärer. Jag var mest bedårad av Jessica och Janni och dansaren Per. Årets varmaste tv. Årets bästa tv.

Mia Skäringer var störst i nöjes-Sverige 2018.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

Årets värmlänning

Kan inte vara nån annan än Mia Skäringer. Hennes Erika-gata genom Sveriges ishallar visade att 2018 var hon störst av alla i nöjes-Sverige. Sen kom ingenting, sen ingenting och sen kom Gardell, Schyffert, Uggla och alla de andra trevliga halvfigurerna.

Rent politiskt har hon varit en egen urkraft som orkat vara verkligt jobbig för allt vad unket gubb-Sverige heter. Det Sverige som snabbt ville återgå till det vanliga efter ett år av himla jobbiga metoo-omställningar.

Årets svensk

Se Årets Värmlänning.

Årets bästa böcker

1. Jonas Gardell – Till minne av en villkorslös kärlek

2. Carolina Setterwall – Låt oss hoppas på det bästa

3. Geir Gulliksen – Se på oss nu

4. Agnes Lidbeck – Förlåten

5. Ulf Lundell – Vardagar

6. Martina Montelius – Stackars Birger

7. Malin Lindroth – Nuckan

8. Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

9. Pernilla Ericson – När du vänder dig om

10. Johanna Frid – Nora eller Brinn Oslo brinn

Bubblare: Nina Lykke – Nej och åter nej, Jonas Hassan Kemiri – Pappaklausulen, Ninni Schulman – Bara du, Anton Berg – De aderton, Lina Bengtsdotter – Francesca, Malou von Sivers – Olycksbarnet, Sofie Sarenbrandt – Syndabocken, Jack Werner – Jag skiter i att det är fejk, det är förjävligt ändå.

Mikael Persbrandts Så som jag minns det hamnar på listan.
Foto: Helena Karlsson

Årets bästa ljudböcker

1. Mikael Persbrandt – Så som jag minns det

2. Jonas Gardell – Till minne av en villkorslös kärlek

3. Ulf Lundell – Vardagar

Årets musik (album)

1. Marianne Faithfull – Negative Capability

2. Lykke Li – So sad so sexy

3. Tove Styrke – Sway

4. Håkan Hellström – Illusioner

5. Sarah Klang – Love in the milky way

6. Joan Baez – Whistle Down the Wind

7. Viktor Olsson – Viktor Olsson

8. Brandi Carlile – By the Way, I Forgive You

9. Robyn – Honey

10. Venera Gimadieva – Momento Immobile.

Bubblare: Ry Cooder – Prodigal Son, Magnus Lindberg – Skörd, First Aid Kit – Ruins, Greta van Fleet – Anthem of the peaceful army, Gregory Alan Isakov – Evening Machines, Elvis Costello – Look Now.

Sven-Ingvars, här från spelningen på Sandgrundsudden.
Foto: Mikael Lindblom

Årets band

Sven-Ingvars i årets version har gjort en fascinerande omsvängning och vid konserterna den här hösten har snittåldern på publiken sjunkit med 20 år. I alla fall bland kvinnorna. Den så kallade Oscars-effekten, gissar jag.

Årets mammas nya kille

Premiären på årets julshow på Södra Teatern i Stockholm var strålande. Och särskilt förtjust var jag i Sofia Wretlings olika figurer som bara är en viskning från det totala sammanbrottet - även när hon steppar in på scenen.

Elins bakgård i Arvika
Foto: Jonas Klint

Årets krog

Elins bakgård i Arvika. Ännu ett mästerligt år. När vaknar förlagen och presenterar ”Elins stora bok om soppor”?

Årets sorgligaste

Petter Northug slutade och norsk och svensk media var på mig som iglar om vad jag tyckte. Svaret var enkelt: det är ju sjukt sorgligt att mannen som fick oss att sitta kvar även under herrarnas tävlingar lägger av. Kläbo är ju tråkigare än en budgetdebatt i Stortinget.

Den får krönikören själv i norska VG – "Svenskekjeften".

Årets titel

Norges största tidning VG gav mig en ny titel när jag intervjuades om att Petter Northug petats från OS i vintras. ”Svenskekjeften” kallades jag. Kände lite fint på något sätt. Heja Northug. Heja mej.

Årets sommarpratare

"Kevin-brödernas" mamma Annika Karlsson sommarpratade i Radio45 i Åmål och det var det starkaste och mest gripande jag hörde i somras. Geniala musikval. Från Highway to hell till Don´t stop believin´.

Lars Lerin ställde ut på Liljevalchs.
Foto: Tommy Andersson

Årets party i Stockholm

Lars Lerin flyttade Sandgrund till Liljevalchs i huvudstaden och publikrekorden slogs på löpande band.

Årets sommarvärmlänning

Grant kom med sitt debutalbum och hyllades över hela världen. Hon fick sin grundutbildning på somrarna i Taserud, Arvika. Det märktes. Nu är hon mångfaldigt nominerad till alla priser som finns i musikvärlden.

Den vita älgen Ferdinand. Oklart om det är han på bilden.
Foto: Tommy Pedersen / TT

Årets kändis

Den vita älgen Ferdinand i västra Värmland blev superkändis i SVT, fick nog av hysterin och drog sig tillbaka frivilligt. Hoppas vi.

Årets GW

Leif GW Perssons nya memoarbok ”Professor Wille Vingmutter” var mycket bra. Knivskarp var hans genomgång av fakta och fantasier om mordet på Kevin i Arvika. GW var skoningslös mot poliser och psykologer.

Den som bringade klarhet i hur mordet på Kevin gick till. Här ses åklagaren Niclas Wargren.
Foto: Mikael Lindblom

Årets utredning

De båda anklagade pojkarna Christian och Robin friades definitivt av chefsåklagaren Niclas Wargren som smulade sönder polisutredningen från 1998 om hur mordet på Kevin gick till.

Christer Sjögren var med i Så mycket bättre.
Foto: Hanna Franzén/TT

Årets Christer Sjögren

När Hagfors finest hade sin dag i Så mycket bättre så sjöng Linnea Henriksson med damkör Den stora dagen i en kyrka, så att det verkligen blev den stora dagen för Christer. Alla grät. Att sen TV4 använde de fyra första avsnitten till att försöka skildra honom som en idiot kan han väl skratta hela vägen till kyrkbänken åt. Och banken.

Årets Moberg

Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg är strålande. Jag kastade mig över den för att få läsa om hans tid i Arvika och om hur den påverkade honom och staden. Sjuuuuukt besviken kan jag konstatera att den biten tar en (!) av 731 sidor. Enda intressanta är att Arvika Nyheters chefredaktör tydligen tänkte lite väl mycket på att tjäna pengar.

Alex Schulman skrev en bok om sin morfar.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT

Årets Stolpe

Alex Schulman tog heder och ära av sin morfar Sven Stolpe i en läsvärd bok – och konstaterade att enda anledningen till att Stolpe ville bo i Filipstadsskogen var att få sin fru så långt som möjligt från den flirtige Olof Lagercrantz.

Årets podd

Självklart ”Haverikommissionen” med mig och Annah Björk från Svenska Dagbladet. Utan att skryta (hmm...) är vi överlägset bäst på att pladdra om pop och sånt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.