I julens stora dramasatsning av SVT – "Systrar 1968" – ses Maja Rung i en av huvudrollerna. Hon har ett intensivt år bakom sig med bland annat hyllade föreställningar på Stockholms stadsteater.
NWT möter upp den värmländska skådespelaren för att prata om dialekter, rumslig intelligens och lek.
Hon beskriver sig som något av en kameleont vad gäller dialekter. Ler förtjust när vi kommer överens om att ett vaksamt språköra bottnar i musikalitet.
Musiken är en viktig del av hennes skådespeleri. Hon är dansare och har haft tongivande roller i musikaler som ”Cabaret” och ”Sweeney Todd” på Stockholms stadsteater där hon sedan 2015 tillhör den fasta ensemblen. Genom åren har Maja Rung slitits mellan att göra musikaler och teater, numera kan hon konstatera att hon njuter av att syssla med båda. Ett växelbruk är bra för allt skapande. På samma sätt varvar hon teaterscenen med tv- och filmuppdrag.
Under hösten har Maja Rung haft huvudrollen i ”Snövit” i regi av Staffan Valdemar Holm. En vuxentagning av den välbekanta sagan som Expressen recenserade som ”Helt egensinnigt, komiskt och jäkligt allvarligt”. Till våren axlar hon en roll när Elena Ferrantes romantrilogi "Min fantastiska väninna" blir scenuppsättning.
Men först kommer publiken att se henne som en av systrarna i SVT:s tredelade dramaserie som har premiär på juldagen.
– Jag tände verkligen på hela idén. Storyn utspelar sig i en spännande tid, säger Maja Rung i en hotellfoajé i Stockholm.
"Systrar 1968" handlar om ett Sverige i en brytningstid. Tre kvinnor med olika bakgrunder – en aspirerande journalist, en konstnär och en hemmafru i vardande – möts och upplever en förändringens sommar.
– När jag fick rollen läste jag faktiskt en kurs på universitetet som heter just "1968 –protesternas tid". Så jag hade en bra bild av hur världen såg ut just då, fortsätter hon.
Under ett halvårs tid fick hon gå på flera provfilmningar innan rollen blev hennes. En grundläggande förutsättning för att filmatiseringen skulle bli lyckad var att kemin mellan de tre huvudkaraktärerna fungerade. För regi står Kristina Humle.
– Vi arbetade väldigt mycket med språket för att få det tidsenligt. Vilka ord använde man då? Jag tittade på en massa klipp med Lena Nyman och Marie-Louise De Geer för att få till det.
"Alla röker"
Maja Rung gör rollen som Lottie, en piprökande konstnär som lever ett självständigt liv tillsammans med sin dotter.
– Inspelningarna var väldigt kreativa. Skådespeleriet fick ta tid. Vilket kanske låter självklart för en utomstående, men det är det inte. Att filma är ett stressigt jobb och det kostar väldigt mycket pengar. Ibland finns det inte utrymme till annat än att få klart det mest nödvändiga för att hålla budget. Men här kunde vi arbeta fram scenerna och verkligen se till att det blev bra.
Hon beskriver en arbetsmiljö där hon kunde kliva in i en annan tid.
– Det var fantastiskt att vara i den världen. Alla bilarna, alla kläderna! Alla röker överallt. Jag hamnade verkligen i en annan värld vilket påminde om leken. För det är det vi gör. Vi leker att vi är andra personer i en annan tid. Jag gestaltar ett konstnärskap, jag har en dotter... Det är den yttersta formen av lek.
Att se det som en lek, ger det de bästa förutsättningarna för ett lyckat resultat?
– Jag tror fan det. Det är bara teater. Vi brukar säga så till varandra när folk håller på att skita ner sig av nervositet inför en premiär, att det är bara teater. Det är väldigt trösterikt. Ingen kommer att dö. Även om det känns så ibland, haha. Om vi lyckas fånga känslan av att "nu leker vi det här!", då blir det bra.
Serien har en aktualitet i ljuset av metoo-rörelsen men skrevs långt innan den tog fart.
– Berättelsen är fiktiv. Den bygger inte på konkreta personer. Men manuset gav mig ändå en förståelse för att många människor som måste ha kämpat otroligt hårt för att det ska se ut som det gör nu. Kvinnokampen har pågått så länge, den eskalerade under slutet av 60-talet och den är långt från över. Det ligger i tiden att en serie som handlar om tre unga tjejer ska sändas på årets bästa sändningstid.
“Maktlös“
Rollen i "Systrar 1968" är den första större roll hon gör i tv sedan genombrottet för snart tio är sedan med "Andra avenyn". Utöver de många scenuppsättningarna har hon gjort mindre roller i till exempel "En man som heter Ove" och "Bonusfamiljen".
– Men i "Systrar" får jag gå in på djupet i en karaktär vilket är underbart. Det är en väldigt stor skillnad på att göra film och teater. En filmscen görs bara några gånger och sedan klipps det samman helt utan att jag kan påverka resultatet. Jag är helt maktlös, vilket är läskigt. En scen i en teaterpjäs kanske jag gör 30 gånger och har kontroll över.
Har du ett stort kontrollbehov?
– Nej. Jo, jag kanske har det.
Hur tar det sig uttryck?
– Jag har väldigt bra koll på mina kollegors scheman till exempel. Stör mig om någon inte kan passa tider. Ordning och reda!
Är din karriär lika välplanerad som din vardag?
– Jag har nog alltid haft en riktning. En målmedvetenhet och en tanke om att jag ska försörja mig som skådespelare. Jag planerade inte att hamna i en såpa till en början, men efter det – med först scenskolan och sedan Stadsteatern, det var något jag arbetade för. Jag jobbade verkligen stenhårt för att komma till Stadsteatern och den tillfredsställelsen var så fruktansvärd stor. Det var så oöverkomligt till en början. Och just att få den erfarenheten – att hårt arbete kan göra det omöjliga möjligt, det var viktigt.
Vilka mål har du fäst blicken på nu?
– Nu är det lugnare. Det kanske handlar om åldern, när jag var i mina 20-någonting så ångade jag på på ett annat sätt. I dag har jag en plattform att stå på. Jag tänker mer på vilka sammanhang och personer jag vill arbeta med nu än på specifika roller.
Rumslig intelligens
"Systrar 1968" spelades in i Skåne under sommarmånaderna och för Maja Rung blev det avslutningen på ett års tjänstledighet från Stockholms stadsteater.
– Att tillhöra en fast ensemble är en trygghet. Som frilansare måste du hela tiden tänka och planera för framtiden. Du vet i bästa fall vad du ska göra i några månader framöver. Vill du arbeta med musikal till exempel så är det en otroligt tuff bransch där du hela tiden får gå igenom långa audition-processer. Mitt självförtroende skulle nog inte ha orkat det. Tack vare en fast anställning har jag arbetat upp ett självförtroende som pallar. Jag får jobba väldigt mycket och med helt olika saker vilket passar mig. Från talteater till musikal. Allt varvas snabbt, säger hon och knäpper med fingrarna.
I snitt spelas en uppsättning på Stockholms stadsteater under tre månader. Maja Rung drar håret bakom örat och berättar om hur hon arbetar för att hitta rätt i sina rolltolkningar. Dansen spelar en viktig roll.
– Jag har så jäkla mycket glädje av att jag dansat mycket genom åren. Det har gett mig en rumslig intelligens. Skådisar som jobbar med musikal har det i regel, andra oftast inte. Det ger en förståelse för var i rummet man ska befinna sig och när. Rytm och musikalitet. Alltså tajming. Som ju är oerhört viktigt. Oavsett vad du gör på en scen.
Hon berättar att hon nästan alltid närmar sig en ny roll på samma sätt. Dansen och känslan för den fysiska kroppen har lagt grunden för hur hon arbetar.
– Jag börjar där. Försöker hitta rollens kropp. Först sker allt intuitivt. Jag får en känsla för karaktären. Vi ska snart börja repa Ferrantes pjäs och nu håller jag på att "hitta" min rolls fysiska uppenbarelse. Alltid kroppen före karaktärens intellekt. Du får så mycket gratis ur en gångstil eller en kroppshållning. Om personen du ska gestalta blir tittad på eller tittar på. I allt det där lilla finns det så otroligt mycket att hämta. Om inte min intuition säger mig någonting om rollen, fungerar det alltid att gå via kroppen, att ha det som en metod.
Känsla av sammanhang
Under uppväxten var Maja Rung en flitig elev på Dansstudion i Karlstad. Skådespeleriet upptäckte hon genom en ungdomsteater på Stockfallet.
– Stockenteatern drevs av Erica Ling. Där kände jag mig hemma på ett sätt som jag aldrig kände när jag spelade fotboll. Det klickade. Jag kände att jag inkluderades och blev sedd. Allt det där som är så viktigt när man är barn. Jag fylldes av en känsla av sammanhang. Och Erica gav mig roller som var utvecklande. Hon har varit viktig för mig.
Dansen, teatern och musiken var med henne redan från början. Hon fick ett tips om en musikal- och teaterskola i Göteborg. Sökte och kom in. Men hon hoppade av utbildningen. Motvilligt.
– Jag fick en roll i SVT-serien ”Andra avenyn” vilket betydde att jag var tvungen att hoppa av utbildningen. Först ville jag inte för att skolan var så rolig. Men jag ångrade mig aldrig, ”Andra avenyn” blev som en skola för mig. En helt ny värld öppnade sig. Fast i början kände jag mig väldigt mycket som en lantis, säger hon med ett skratt.
Bland såpakollegorna fanns den nu Oscarsbelönade Alicia Wikander. Maja Rung gjorde rollen som prästdottern Liv.
– Vi jobbade långa dagar i ett snabbt tempo.
Vad känner du när du ser klipp från serien i dag?
– Jag blir så himla varm i hela hjärtat! Det är en speciell tid i mitt liv. Jag minns hur kul det var, jag tycker att jag ser så gullig ut. Med stora barnsliga kinder.
Det är tio år sedan och du har gjort många roller sedan dess, ser du själv något drag som känns igen i flera av de karaktärer du spelat?
– Hmm. Den regissör som tänker på mig för en roll är nog inte ute efter något ljuvt. Eller saktmodigt eller behagfullt. Tror jag. Väljer man mig är man nog ute efter något kvickt och energiskt. Kanske med en viss attityd. I tv och film har jag fått spela den "goda" och väna. Men i teatern har det varit andra typer. Teatern tillåter mer fantasi i rollsättning än filmen. Jag har väldigt sällan spelat ond. Skulle gärna göra en roll där jag bar pistol, det verkar spännande.
"Systrar 1968" har premiär i både Sverige, Norge och Danmark på juldagen. I vår väntar "Min fantastiska väninna" och sedan gör Maja Rung en roll i "Tolvskillingsoperan" på Folkungaoperan.