Snart kommit till vägs ände

Ledare
PUBLICERAD:
Talman Andreas Norlén ger ännu mer tid.
Foto: Anders Wiklund/TT
Någon ny regering lagom till jul blir det inte. Det beskedet gav talmannen Andreas Norlén (M) under onsdagen. Däremot närmar sig regeringsbildningsförsöken slutet i början av nästa år, annars så hägrar risken, eller möjligheten, för ett extra val. Positionerna är alltjämt rätt låsta.

Andreas Norlén inledde sin pressträff med att säga att han egentligen skulle vilja ha haft en regering innan jul, bara för att i nästa andetag ge partierna fyra veckor till på sig att komma framåt. Det är annars knappast tid som det rått brist på under hela hösten. Det har gått mer än hundra dagar sedan valet och än har inget hänt annat än att riksdagen röstat ned Stefan Löfven (S) två gånger och Ulf Kristersson (M) en gång.

Nå, nu verkar också Norlén ha tröttnat på det eviga sonderandet. Efter de fyra extraveckorna över jul-, nyårs- och trettonhelgerna så aviserar han skarpt läge den 16 januari för en tredje statsministeromröstning, och den 23 januari för en eventuell fjärde. Därefter blir det ofrånkomligen ett extraval, som i så fall senast kommer att hållas i april, lagom till påsk. Detta nyvalshot hoppas han skall bli det som tar skruv och får partierna att ompröva sina fastlåsta positioner.

Det återstår att se hur det blir med den saken. Men den förlängda långhelgen kommer att ägnas åt en intensiv uppvaktning av Centerpartiet och Liberalerna från Löfven och Kristersson. Enligt Norlén är det dessa två herrar som har det största ansvaret för att saker och ting skall röra på sig. Men där har han fel. Störst ansvar för den uppkomna situationen har Annie Lööf och hennes Centerparti (med Jan Björklund och Liberalerna i släptåg). Det är deras halsstarriga hållning, orealistiska förväntningar och motstridiga löften som bär skulden.

Egentligen borde S-spåret vara kört i botten nu, i alla fall för C efter de misslyckade förhandlingarna innan de röstade ned Löfven. Å andra sidan så kanske Socialdemokraterna är mer kompromissvilliga nu, och C och L har redan tagit det psykologiskt viktiga steget att diskutera samarbete med dem. Man har också brutit alliansen och röstat nej till Kristersson. Till Aftonbladet säger Lööf att hon står fast vid motståndet mot en regering där Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet får inflytande. Med den inställningen blir ett extra val ofrånkomligt.

Björklundfalangen inom L har redan sagt sig beredda att ta steget mot S, men allt fler partidistrikt revolterar nu och vill istället släppa fram Kristersson. Skulle L göra så blir läget svårare för C, som då inte kan stödja en S-ledd regering och dess budgetar utan att också förlita sig på V. Vågar man hoppas på att det finns lite krut kvar hos liberalpartisterna?

Sakpolitiskt borde det redan vara avgjort. Åsiktsgemenskapen mellan de forna allianspartierna är alltjämt mycket stor. Och riksdagen har precis antagit en M/KD-budget genom att C och L lade ner sina röster. Steget från det till att lägga ned sina röster och släppa fram en Kristerssonregering borde därför inte vara så stor. Kristersson har också sagt att C och L inte ens behöver budgetsamarbeta med hans regering om de skulle känna sig obekväma med att SD också kan tänkas stödja den. Det skulle också kunna vara en utväg för dem.

Avgörandet ligger nu i Centerns – och i lite mindre utsträckning Liberalernas – händer. Nu kommer de inte undan längre – höger, vänster eller ett extra val?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.