Talmannens hårda klappar

Ledare
PUBLICERAD:
Riksdagens talman Andreas Norlén (M) anländer till omröstning om Stefan Lörfven (S) som statminister i riksdagen.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Talmannen Andreas Norlén ökar trycket på riksdagens partier genom sitt möte med Valmyndigheten. Huruvida det är möjligt att få en statsministerkandidat godkänd av riskdagen utan att ett extra val är enda andra alternativet är dock ovisst.

I går röstade riksdagen som väntat nej till att Låta Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven bilda regering tillsammans med Miljöpartiet. Vänsterpartiet markerade sitt missnöje med tankarna på en så kallad mittenregering genom att lägga ned sina röster.

Det är inte svårt att ana talmannen Andreas Norléns (M) ökande frustration. I stället för att hålla en pressträff meddelade han att partierna får lite tid för kontemplation samt att han vidtar förberedande åtgärder för ett extra val. Norlén har varit tydlig med att han inte vill se ett extra val, till och med att han ser det som ett misslyckande. Det bör han inte göra. Nog ingår det i talmannens uppdrag att medla, försöka släta över vissa skrynklor och få partierna att se möjligheter. Men mäktar inte partierna med att bilda regering ska det väldigt mycket till för att det ska vara talmannens fel.

Omröstningen om Löfven var den andra av fyra möjliga. Det återstår dock i realiteten bara ett alternativ – Ulf Kristersson. Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund bör nu kunna anse sig ha följt alla andra alternativ till vägs ände. Det var bristen på detta som påstods vara skälet till att de röstade mot Kristersson i den första omröstningen.

Att riksdagen ska få rösta om att låta Kristersson bilda regering igen är närmast självklart. Den svåra frågan är inte om utan när. Det må bara finnas ett alternativ kvar men det återstår två omröstningar.

Det bästa talmannen kan göra nu för att få till en regering är att satsa allt på det trovärdiga alternativ som återstår. För att Ulf Kristersson ska kunna bilda regering och även i handling förvalta den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna har fått igenom krävs åtminstone Centerpartiets stöd, förutsatt att SD fortfarande är berett att stödja Kristersson som statsminister. C och L har båda spelat ett högt spel sedan valet och av opinionsundersökningarna att döma skulle väljarna straffa dem för det om det blir ett extra val.

Den skarpa gräns som den sista omröstningen innebär förefaller behövas för att de små borgerliga partierna fullt ut ska förstå situationens allvar. Därmed bör talmannen snarast låta riksdagen rösta om Annie Lööf som statsminister. Det vore en ren formsak men det kan också sägas om de två första omröstningarna som har genomförts. Att föra processen till den sista omröstningen och då föra fram Kristersson är dock det som har störst förutsättningar att lyckas och därigenom få till en regering.

Om den tredje omröstningen klaras av innan jul kan den fjärde ske efter riksdagens juluppehåll. Centern och Liberalerna kan få svettas lite extra efter julsnapsarna och fundera över om de verkligen törs riskera ett extra val. Då bör en borgerlig regering kunna tillträda i början av nästa år.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.