Valarna i haven har magarna fulla av plast. Sjöfåglarna drabbas hårt av plastskräp och naturen är full av plast som inte är biologiskt nedbrytbar. Nu kommer lösningen, bioplasten, som inte har olja som råvara utan helt bygger på överskottsslam från skogsindustrin och är nedbrytbar.
– Det är min förhoppning att vi snart får till den första pilotanläggningen som producerar bioplast med slam som råvara, säger Maria Sandberg, forskare och lektor vid Karlstads universitet.
Nu finns det bioplast på marknaden, men produkten bygger på kemikalier. Dessutom är kostnaden ute på marknaden förhållandevis hög.
De stora skogsindustrierna i Värmland vill vara med på det här tåget, Nordic Paper, Stora Enso, Billerud Korsnäs och Rottneros har anmält sitt intresse.
– Det är inte säkert att det är skogsindustrierna själva som skall svara för produktionen av bioplast. Det finns säkert entreprenörer som begriper vilken fantastisk möjlighet det finns att tjäna två syften, att bidra till en bättre miljö och att tjäna pengar.
Barnen hjälper till
Ordet plast har fått en dålig klang i snart sagt alla kretsar, utom hos tillverkarna av plast med olja som råvara. Nu vill Maria Sandberg och de andra forskarna försöka hitta ett nytt namn på bioplasten. De tog hjälp av barnen som för en tid sedan deltog i Barnens Universitet.
Några exempel: bakto, klabes, mollata och kokolas.
– Vi har fått in ett 50-tal olika förslag som vi bearbetar. Det kan vara rätt att utesluta ordet plast i bioplasten.
Faktum är att forskningen kring bioplasten fått ett rejält uppsving efter allt elände med traditionell plast.
– Egentligen är det fantastiskt att en produkt, överskottsslammet, som skogsindustrin har stora problem med, nu kan komma till användning på ett sätt som skapar en bättre miljö och som bidrar till både entreprenörskap och jobb.
Vi är väldigt noga med att kontrollera inslaget av tungmetaller i slammet. Det är viktigt att produkten håller vad den lovar, tillägger hon.
Så började det
För Maria Sandberg började allt för 15 år sedan. Sedan dess är det många som sett henne traska runt vid skogsindustrierna för att kolla avloppsvatten och slam .
– De undrade nog vad jag höll på med. Nu kan jag ge alla undrade svaret. Något stort är på gång.
Det går att framställa cirka 2 000 ton biopolymer, alltså råvaran till bioplasten, per bruk och år. Omräknat till små PET-flaskor kan det handla om cirka 80 miljoner flaskor.
Feta och glada
Bioslammet matas med en lätt nedbrytbar kolkälla, till exempel ättiksyra.
– Bakterierna blir feta och glada, men till slut skall de dö och övergå till att bli polymerer som är en viktig byggsten i tillverkningen av bioplast.
Maria Sandberg håller också på med annan forskning, framställning av biokol, som också kommer från slammet. Biokolet kan komma att ingå i en cirkulär ekonomi där pulver eller pellets ser till att skogsplantorna får en bättre och kanske också snabbare tillväxt.
I en sal vid universitetet står de små tallplantorna och man kan tydligt se vilka som växer snabbast och som ser starkast ut.. De som fått pulver från biokol ligger bättre till än de andra skogsplantorna som växer på traditionellt sätt.
– Tänk dig att vi lyckas med den här forskningen och kan skapa mindre omloppstider i skogen. Det kan bli hur coolt som helst. Fröna kommer från olika plantskolor. Även här är vi rädda för tungmetallerna och vi kollar extra noga slammet som blir pulver eller pellets..
Skogsindustrierna är mycket intresserade av biokolet. Noterat är också att Mellanskog, som ägs av tiotusentals skogsägare, är med som intressent.
– Här kan vi alltså få två intressanta produkter från samma avfall. Tänk hur det kan bli bara man är uthållig och tänker miljömässigt, säger Maria Sandberg.
–