• idag
    13 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    14 juli
    16°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    15 juli
    18°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.4 mm
  • torsdag
    16 juli
    22°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    17 juli
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Den oförvägna unionen

Signerat
PUBLICERAD:
EU-kommissionens högkvarter Berlaymont.
Foto: Henrik L Barvå
Trots alla kriser så saknas det inte framtidstro och framåtanda nere i Bryssel. Men klyftan mellan EU:s institutioner och européerna blir märkbar när man besöker staden.

Det är inte så att man märker den när man rör sig mellan de själlösa institutionsbyggnaderna. Nästan alla vi talar med under journalistresan med Högerpressen sjunger unionssamarbetets lov. Men det är just den där bubblan som blir märkbar eftersom vi andra inte vistats i den dagligen.

Någon större ödmjukhet går inte att spåra, trots eurokris, migrationskris och Brexit. Det finns inget som inte de smarta eurokraterna nog kan fixa ändå. Svaret på problemen stavas inte ett smalare och vassare EU, utan det ständiga "ever closer union". Att EU:s budget skulle behöva minskas, särskilt när britterna lämnar, tycks inte ha föresvävat dem. Mer EU är ju standardsvaret på allting.

Det var flera tunga frågor som avhandlades under besöket på EU-kommissionen och Europaparlamentet – som ekonomisk politik, försvarssamarbete, Brexit, migration, klimatpolitik och handelsfrågor. Mycket var bakgrundsinformation, off the record, men lärorikt. Vi är ju inte direkt bortskämda med någon fördjupande EU-bevakning i Sverige. Antalet svenska korrespondenter har stadigt minskat genom åren. Och det är synd, för det är så många beslut som fattas där nere som har direkt bäring på oss.

Självförtroendet i Brysselbubblan är dock inte att ta miste på. Trots flera års utdragen eurokris och stödpaket till Grekland så säger kommissionär Dombrovskis att euron nu är starkare än någonsin, och att den är näst viktigast efter dollarn. Att det alltjämt finns stora obalanser och olikheter mellan medlemsländerna förskräcker tydligen inte. Finansiella chocker kan ju spridas ut på integrerade finansmarknader heter det. Men vad var det som ställde till det från början?

Optimism finns också om klimatpolitiken, där det annars mest verkar råda dyster undergångsstämning. Svenske EU-tjänstemannen Pierre Schellekens menar att omställningen till fossilfritt går snabbare än väntat och att andelen förnybar energi kan uppgå till 85 procent i framtiden. Det håller jag dock för ytterst osannolikt, i synnerhet som ordet "kärnkraft" tycks vara smått tabubelagt även i de här sammanhangen.

Även inom migrationspolitiken råder positivare tongångar, men det övertygar inte riktigt. Omfördelningen av asylsökande mellan medlemsländerna lyfts fram trots att den sker i väldigt liten skala. Det framhålls att migration inte skall ses som ett problem, men med 2015 i färskt minne är det svårt att se det på något annat sätt. Jag minns tidigare besök just detta år och då man var fullkomligt handfallna. Visst har man lärt sig en del, men skulle det komma en ny tillströmning är jag inte alls säker på att man klarar av det.

Den svenske handelskommissionären Cecilia Malmström berättade om de problem som är förknippade med president Trump, men att man ändå kommit framåt även Amerika. Hennes post är en av de tyngsta och flera viktiga frihandelsavtal har slutits eller är på väg att slutas, bland annat med Japan. Världshandelsorganisationen WTO måste också reformeras.

Två konservativa brittiska Europaparlamentariker som också ogillar att Storbritannien skall lämna EU gav några intressanta inspel om Brexit. Sajjad Karim menar att inga brittiska ledare kommer att tillåta att man kraschar ut ur EU. Lämpligt nog kom ett utlåtande häromdagen från EU-domstolen om att britterna själva kan dra tillbaka sin utträdesansökan. Utan ett Brexitavtal (vars omröstning nu skjutits upp) så kan det vara ett alternativ om allt annat misslyckas. De hårdföra brexitörerna är bara mellan 80-100 i det brittiska underhuset (av 650). Vågar man hoppas att det helt enkelt inte blir av?

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.