Tillbaka på ruta ett

Ledare
PUBLICERAD:
Annie Lööf fortsätter att säga nej.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Avvisar. Förhoppningarna på att Socialdemokraterna skulle vara beredda att bedriva borgerlig politik kom – naturligtvis – på skam. Centerpartiet och Liberalerna kommer därför att rösta nej till Stefan Löfven (S) i den kommande statsministeromröstningen. Samt att agera så att det blir Moderaternas och Kristdemokraternas förslag som också blir statsbudget.

Få torde förvånas över att Socialdemokraterna inte skulle känna sig så trakterade av att föra Centerns och Liberalernas politik istället för sin egen, även med hänsyn taget till att de först och främst är ett maktparti. Nu var de trots allt beredda till en hel del ganska långtgående kompromisser, bland annat om den så kallade värnskatten. Men på det stora hela var man inte beredda att gå med på de uppställda kravlistorna, och ville begrava en hel del frågor i utredningar.

Att man inte insåg detta från Centerhåll (och från Liberalerna) är märkligt. Men mycket av vad dessa partier gjort under hösten ter sig oerhört svårförståeligt. Socialdemokraterna är ju faktiskt socialdemokrater, inga centerliberaler. Nu råder visst oenighet om hur oeniga de egentligen var och om huruvida Vänsterpartiet, annars ett av centerliberalernas pariapartier, var inblandat i förhandlingarna. Bara det att det hölls förhandlingar gör att centerledaren Annie Lööf förstås ljög när hon först sade att man inte tänkte förhandla om hennes kravlista innan statsministeromröstningen.

Nu blir det dock inget av med något S-samarbete, i alla fall inte för stunden. C och L kommer (än en gång) att rösta nej till Löfven, när nu den omröstningen kommer att ske. Den senfärdige talmannen Andreas Norlén (M) har sagt att han vill ge partierna ett antal dagar på sig för att fundera över de nya beskeden. Istället för att dra ut på tiden ännu mer borde han ha tagit krafttag och fört fram en omröstning nu. Så här var regeringsformen aldrig tänkt att fungera. Med den här takten lär vi inte ha en regering före årsskiftet.

Vi är nu tillbaka på ruta ett igen. Ingenting har egentligen förändrats sedan valnatten den 9 september, för över tre månader sedan. Sverige har fortfarande en övergångsregering. Den enda reella förändringen kommer att äga rum på onsdag, då riksdagen fattar beslut om statsbudgeten. Eftersom C och L nu gjort helt klart att de även kommer att lägga ned sina röster i slutvoteringen, efter att deras egna förslag fallit, så kommer övergångsregeringens budget att falla. Moderaternas och Kristdemokraternas budget, som också kommer att stödjas av Sverigedemokraterna, får då fler röster, 154, än de rödgrönas 144.

Detta borde i rimlighetens namn innebära att chanserna för moderatledaren Ulf Kristersson att bilda en M/KD-regering ökar. Har ens förslag till budget gått igenom borde man ju också få regera. Men dessvärre är svensk politik allt annat än rimlig just nu. Även Löfven regerade ju med en alliansbudget 2015. Kommer Lööf och Björklund efter detta att bli mer benägna att släppa fram Kristersson? Att inte släppa fram en M/KD-regering efter att ha släppt fram en M/KD-budget lär bli svårt att förklara för väljarna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.