Staten ska inte ta skog

Ledare
PUBLICERAD:
Skydda skogsägandet.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Om staten plötsligt skulle stoppa alla i ett visst område från att ta ut sina sparade pengar från banken skulle det bli ett ramaskri. Men när staten hindrar skogsägare från att avverka blir det inga större folkstormar. Inte ens när staten vägrar att betala ut ersättning för förlusten.

I ett försök att få rättvisa har några markägare stämt staten för utebliven ersättning vid nekad avverkning av miljöskäl i fjällnära skog. Det som har lett fram till situationen är dels Skogsstyrelsens tolkning av en tidigare dom, som ledde till att fler avverkningar nekades. Dels att Skogsstyrelsen har ifrågasatt om fjällnära skogsbruk klassas som pågående markanvändning, vilket är avgörande för ersättningsfrågan. I november 2016 stoppade därför Skogsstyrelsen utbetalningarna till de drabbade.

Om markägarna till slut kan få ersättning är fortfarande osäkert. Frågan ska först avgöras av mark- och miljödomstolen i Umeå, där huvudförhandlingarna nyligen avslutades i det principiellt viktiga målet som kan bli avgörande för tusentals skogsägare.

Men hur har situationen egentligen uppstått? Svaret spåras ofta till en konflikt mellan miljö- och produktionsmål i skogen. De svenska skogarna ska både producera stora miljövärden och träråvara till den för landet så viktiga skogsindustrin. Men bilden är mer komplicerad. Dagens ökande spänningar mellan statliga miljömål och markägare är obegripliga om inte en del miljöorganisationers påverkansarbete tas med i ekvationen. Det gäller särskilt de nekade avverkningarna i fjällnära skog.

Genom det så kallade Änokfallet (2014) drev Naturskyddsföreningen fram en ny syn på avverkning i fjällnära skogar hos Skogsstyrelsen. Resultatet blev att myndigheten i större utsträckning nekar enskilda tillstånd till den typen av avverkningar.

Att miljöorganisationer driver fram en snabb rättsutveckling verkar också ske med en del myndigheters och politikers goda vilja. Naturvårdsverket betalar miljoner i bidrag till Naturskyddsföreningen (Svensk Jakt 27/11). Skattepengar som är öronmärkta för att driva juridiska processer, rörande bland annat skog och vargjakt. Andra föreningar som får pengar av staten för att finansiera juristtjänster är Älvräddarna och Sportfiskarna (Land lantbruk 8/11).

Att staten ger pengar till stora organisationer för att driva processer mot enskilda leder till skevheter. Små skogsägare har inte samma resurser – särskilt inte när resurserna är skogen de inte får avverka.

Kontrasten blir dessutom stor mellan hur staten förhåller sig till en del markägare och miljöorganisationerna. Draget till sin spets ges Naturskyddsföreningen statliga bidrag för att processa mot skogsägare samtidigt som enskilda skogsägare, vars livsbesparingar ofta finns i den egna skogen, tvingas stämma staten för att kanske få ersättning efter att myndighetsbeslut har gjort deras tillgångar närmast värdelösa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.