"Det går att skapa sitt äventyr från ingenting"

Ett äventyr för livet.

En bergochdalbana mellan glädje och misär.

När barndomsvännerna Emil och Jonathan bestämde sig för att lämna civilisationen och leva skogsliv under en sommar styrde slumpen dem till trakterna utanför Torsby.

Upplevelsen dokumenterades och filmen "I skogen" har rönt uppmärksamhet på filmfestivaler i Rom, Los Angeles och Miami.

De båda barndomsvännerna Emil Moberg Lundén och Jonathan Ki Lindhult växte upp i Göteborg. Under skolåren bodde de en timmes bussresa från varandra så umgänget fick ske under helger och lov. Men de tappade aldrig kontakten. Under våren 2015 väntade nya kapitel i livet för de båda och de tog tillfället i akt för att söka äventyret tillsammans. Jonathan hade nyligen korsat Atlanten med segelbåt och Emil hade just brutit med flickvännen och slutfört sina studier.

– Det här med att ge sig ut i skogen och leva av det naturen erbjuder kan te sig lite stolligt, säger Emil.

– Men det handlar om vilket perspektiv du tar. Människan har alltid bott nära naturen. När jag och Jonathan var små var vi alltid i naturen, våra pappor tog med oss på campingsemestrar och liknande. Vi lekte Robin Hood eller Ronja och Birk. Vi har vuxit upp med en naturromantik. Men visst, den här upplevelsen ville vi skulle vara mer extrem.

Målet var att bo i skogen under tre månader. Det enda kriteriet för platsen – utöver då att det skulle vara skog med långt till bekvämligheter – var närheten till vatten. Utan någon direkt erfarenhet av praktiskt filmarbete beslutade de att också försöka göra en dokumentärfilm om upplevelsen.

– Vi vill inte planera våra äventyr för mycket. Går man in i ett äventyr med ett tomt ark tycker vi att det oftast blir en roligare tavla. Det var slumpen som styrde oss mot Torsby, berättar Emil.

– Vi åkte uppåt landet och när vi stannade vid en mack tog vi fram en karta och ringade in tänkbara platser. Efter några timmars vandring i skogen, efter att skogsvägarna hade tagit slut, kände vi att vi hittat vårt ställe.

Flickvännen gjorde slut

Väl på plats byggde de en kåta. Till en början valhänta med yxan, men med tiden allt mer kunniga. De kallade platsen Strävsta gård och fick ett intensivt välkomnande av naturens alla flygfän. Moln av knott samlades runt deras kroppar.

– I efterhand kan vi konstatera att vi inte alls är några överlevnadsexperter, men vi blev snabbt bättre. Vi lyckades bygga en kåta och vi svalt inte. Även om vi till slut bara åt lav.

Ett av målen var att inte ha någon kommunikation med omvärlden. Med sig hade de en mobiltelefon av äldre modell de kunde använda i nödfall. Emil berättar att de fick gå ungefär en mil från sitt läger för att de överhuvudtaget skulle få täckning.

– Vi använde den vid två tillfällen. Ena gången ringde Jonathan sin flickvän och den andra gången ringde vi efter en hönspräst som skulle komma med hönor. Det funkade inte med röksignaler, skrattar Emil.

Samtalet med flickvännen visade sig få stor inverkan på deras vistelse. Över telefon fick Jonathan veta att förhållandet var slut.

– Först var relationen mellan Emil och mig lite trevande. Men efter uppbrottet med min flickvän så flätades jag och Emil ihop igen och vi hittade samspelet som vi hade redan som små knoddar på dagis.

Emil förklarar:

– Jag är överkommunikativ i obekväma lägen medan Jonathan är mer introvert. Men vi förstod att vi var tvungna att göra det bästa av den situation vi befann oss i. Då återföddes den magi som vi haft genom åren, vi trivs verkligen tillsammans och är väldigt samspelta. Vi upplever sällan konflikter utan kan diskutera oss fram. Vi var rätt kassa på det vi gjorde, så vi fick lägga energin på att vi skulle få det så bra som möjligt därute i skogen. Det var ett samarbete vi tränat på i 30 år.

En film om vänskap

Det som var tänkt som en dokumentärfilm om skogsliv blev i flera avseenden mer en film om vänskap.

– Tiden innan vi flyttade ut i skogen var väldigt intensiv för oss båda. Jag hade pluggat och nyligen separerat med min flickvän. Allt hände på en gång. Vi kände att det var dags att göra något tillsammans, säger Emil.

– Tanken var att göra en film om två amatörer som överlever i skogen, men under arbetet med att sammanställa filmen så förstod vi att den egentligen handlade om vänskap. Skogen var bara den plats där allt utspelade sig, konstaterar Jonathan.

Det är nu tre år sedan deras sommar i Värmland och de båda har passerat 30-strecket. Men de har den fortfarande färskt i både minnet och sinnet. I perioder har de gått igenom allt filmmaterial – otaliga timmar – och på så sätt hållit upplevelsen i allra högsta grad levande.

– Vi märkte att vi hade haft väldigt roligt tillsammans under tiden i skogen. Visst, det var många tunga stunder också, inte minst på grund av hunger och problem med att hitta mat.

Om ni får höfta - hur stor del av tiden var glädje och hur stor del misär?

– Hmm. Vi är duktiga på att vända nederlag till humor. Men visst var det en hel del tuffa perioder. 75 procent glädje skulle jag säga. Minst. Resten var plåga och hunger.

Lyxrestaurang

För Jonathan var kontrasten stark. Innan skogsäventyret hade han seglat under åtta månader och dessförinnan arbetat som restaurangchef på en lyxrestaurang utanför norska Bergen. I skogen kunde menyn för dagen bestå av kokta myror och grillad padda.

– Jo, lite speciellt, haha. Men jag har alltid gillat kontraster. Från att ha 300 matgäster om dagen via segling i Karibien till skogsliv i Värmland. Där har du en resa! När jag går in för något gör jag det i regel fullt ut.

Var ni aldrig rädda för varg eller björn?

– Nej. Tvärtom. Vi hoppades på att få se varg eller björn. En dag hittade vi varm, i alla fall ljummen, björnspillning och en del fotavtryck från björn. Den dagen gick vi säkert 15 kilometer för att försöka få syn på den. Vi såg väldigt lite djur generellt vilket var en besvikelse.

De beskriver själva filmarbetet som en organisk process där kunskaperna byggdes på varje dag.

– Vi kunde egentligen ingenting. När vi kom tillbaka från resan började arbetet med att gå igenom alla filmade timmar. Visst fanns det drömmar om att syssla med dokumentärfilm och när vi väl började märkte vi båda att det är jävligt roligt. Direkt efter resan startade vi ett produktionsbolag tillsammans.

Efter filmen "I skogen" har de arbetat med nya filmer på var sitt håll. Emil har under två år bott i Kenya och Nairobis slumkvarter där han försökt bli fotbollsproffs. Jonathan har följt en äldre man under några års charterresande. Båda filmerna är klara under nästa år.

– Äventyren fortsätter. Att göra våra liv till äventyrsfilmer verkar vara vår grej, det fascinerar oss. vi vill leva våra liv som i en feelgood-film fast med spännande utmaningar och konflikter, säger Jonathan.

Visats i norsk tv

"I skogen" har uppmärksammats av filmfestivaler på tre kontinenter. Filmen har också visats på den norska dokumentärfilmfestivalen Volda samt i norsk television och regissören Øystein Karlsen, som bland annat skapat humorserien "Dag", har lovordat filmen.

–Vi är väldigt nöjda med den uppmärksamhet vi fått. Inte illa för en debutfilm. I dagarna släpper vi den på youtube så att alla kan ta del av den. Vi är väldigt stolta.

Vilka erfarenheter tar ni med er upplevelsen i Värmland?

– Vi har fått självförtroende av att vi faktiskt vågade göra det. Flera som sett filmen har låtit sig inspireras, säger Emil.

Jonathan förklarar:

– Många går säkert och funderar på att göra något i stil med det vi gjort. Men man fastnar vid att man måste ha eller kunna en massa saker. Vår film är en uppmaning om att det går att skapa sitt äventyr från ingenting. Vi hade en längtan efter något annorlunda och det blev det här äventyret. Vi har också hört att filmen inspirerat tittare att ta upp gamla vänskaper. Det gör oss väldigt stolta.

Här kan du se filmen i sin helhet.