Replik: Hyresbostäder ger bäst avkastning

Debatt
PUBLICERAD:
Däremot finns det ingen annan bransch som äger lyxen att förhandla om sina egna ekonomiska villkor, att förhandla sig till en intäkt som täcker kostnaderna, skriver Marcus Kjellin.
Foto: Maja Suslin/TT
De som bildar fastighetsbolag har valt att syssla med nyttigheter som är basen i våra liv – nämligen boendet. Då måste man också respektera att de boendes intressen måste vägas mot de egna, skriver Marcus Kjellin.

Svar till Maria Frisk (NWT 14/11).

Vi kan till stora delar vara överens med Maria Frisk och Fastighetsägarna om problemformuleringen i svensk bostadspolitik. Vi är överens om att stärka hyresrätten som en modern och attraktiv boendeform. Vi är lika överens om att politiken måste ta ett betydligt större ansvar för bostadsmarknaden och därmed bostadsbristen. Men vi delar inte synen på villkoren på hyresmarknaden. Där skiljer sig våra ståndpunkter markant.

Maria Frisk skriver att det inte finns någon annan bransch som uppmanas att ta ett långtgående socialt ansvar. Enligt Frisk finns det heller ingen annan bransch som är beroende av kostnadstäckning. Det första påståendet må vara sant, men det finns heller inte många andra företag som agerar på en marknad där man sysslar med något så grundläggande i människors liv som deras hem.

Det andra påståendet är lika felaktigt som det är märkligt. Alla företag i det privata näringslivet torde vara beroende av att matcha intäkter med kostnader för ett rimligt resultat på nedersta raden. Däremot finns det ingen annan bransch som äger lyxen att förhandla om sina egna ekonomiska villkor, att förhandla sig till en intäkt som täcker kostnaderna. Det innebär inte att bara den ena parten har tolkningsföreträde och enbart kan se till sin egen lönsamhet.

De som bildar fastighetsbolag har valt att syssla med nyttigheter som är basen i våra liv – nämligen boendet. Då måste man också respektera att de boendes intressen måste vägas mot de egna. Man måste ta ansvar för en rimlig hyresutveckling. Det ansvaret utövas i hyresförhandlingarna där båda parter i samförstånd kan väga samman sina intressen till långsiktigt hållbara kompromisser.

En nyligen publicerad rapport från Hyresgästföreningen visar dessutom, för tolfte året i rad, att hyresbostäder är den fastighetstyp som gett allra bäst avkastning till investerare. I princip alla företag i undersökningen uppvisar en hög soliditet, en stabil värdetillväxt och en god avkastning i förvaltningen.

Ser man däremot till den ekonomiska situationen för hyresgästerna så påverkas hela samhällsekonomin av det som händer vid förhandlingsbordet. En procent i hyreshöjning, vilket må låta som en liten ökning, minskar köpkraften med över en miljard kronor. Två tredjedelar av hyresgästhushållen är hushåll med en person och en inkomst. För många hyresgäster i dessa grupper går långt mer än 30 procent av hushållets disponibla inkomst till hyran.

Maria Frisks lösning är att överge den generella bostadspolitiken och hon skissar på en bostadsmarknad med tydliga inslag av ”social housing”, där hennes medlemmar påstås ta sitt ansvar genom att stå för bostäderna till de som har råd att betala mest för god standard. Sedan vill hon dumpa ansvaret för majoriteten av hyresgästerna på det ”allmänna”, både ekonomiskt men även socialt i form av ökad segregering. Hyresgästföreningen vill inte ha ett sådant framtida samhälle!

Istället borde de privata fastighetsägarna lyfta blicken över redovisningsregler, avkastningskrav och partsorganisationers intressen och ta hyresgästernas och samhällets behov av låga hyreshöjningar på allvar.

För det behövs låga hyresjusteringar när det är möjligt – och det är det i år. Det behövs låga hyresjusteringar för att hyresgäster behöver mer få pengar över. Det behövs för att ekonomiskt och socialt starkare människor bidrar till att skapa ett starkare samhälle. Ett starkt samhälle är med jämlika livsvillkor är - om något – lönsamt för alla i längden.

Marcus Kjellin

Förhandlingsstrateg, Hyresgästföreningen Region Mitt

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.