Se upp för granen

Signerat
PUBLICERAD:
Granen breder ut sig.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Ju artfattigare den svenska skogen blir desto känsligare blir den för storskaliga insektsangrepp, väderförändringar och liknande scenarier som kan orsaka stora skogsskador, skriver Edvard Hollertz.

Mörka krafter tar över landet – det vill säga de mörka granskogarnas växtkraft. Runt om i de svenska skogarna, särskilt i söder, röjer granen undan andra trädslag. Av olika skäl gynnas granen i skogar, på ängs- och hagmarker, i naturreservat och på åkrar. En utveckling som sakta förändrar landskapet och med tiden kan bli ett problem för såväl skogsnäring som naturvård.

Att granen tar över i främst södra Sverige har flera anledningar. En av de främsta är att betande vilt orsakar stora skador på små tallar. Så när det ska sättas ny skog i ett område väljer många markägare bort tallen och ersätter den med gran, som inte är lika attraktivt för älgar och rådjur att äta. Det här trots att marken kan passa bättre för tall. Enligt Skogsstyrelsen (2018) minskar de rena tallskogarna och i blandskogen finns en tydlig tendens att granen tar över.

Naturvården verkar även gynna granen, av en enkel anledning. När skogsbruk förbjuds i ett område och träden får växa fritt leder det med stor sannolikhet till att granen trycker ner andra trädslag och tar över – så är naturens gång. Delvis av samma anledning består många gamla skyddsvärda skogar av gran.

Förändringar inom lantbruket har också visat sig gynna granen. När de mindre gårdarna inte längre är lönsamma överges åkrar och betesmarker. Särskilt krisen för mjölkbönderna har spelat en stor roll i den här utvecklingen.

En åker-, ängs- eller hagmark som inte brukas eller betas växer snabbt igen. Sakta men säkert ersätts på det sättet ängsblommor med buskar. Efter ytterligare några år tar träden över och i naturens kraftmätning om utrymme slutar ofta granen som segrare. På det sättet dör markerna som har den rikaste floran och faunan i hela den svenska naturen.

Ibland kan även den så kallade granifieringen av jordbruksmarken snabbas på – genom att det planteras gran på den. Särskilt mindre åkrar och betesmarker är i riskzonen för att omvandlas till granplanteringar, som ett resultat av att det inte anses ekonomiskt lönsamt att bruka markerna eller för att maskinerna har blivit så stora att markerna av den anledningen blir svårbrukade.

Att granens segertåg påverkar landskapet är ganska uppenbart. Men effekterna är fler – en del positiva och en del negativa. Exempelvis är det ofta en god ekonomisk investering att ha det i många avseenden fantastiska trädslaget, som kan användas till så mycket.

Samtidigt finns det betydande risker med utvecklingen. Ju artfattigare den svenska skogen blir desto känsligare blir den för storskaliga insektsangrepp, väderförändringar och liknande scenarier som kan orsaka stora skogsskador. Att de artrika markerna – ängarna och hagarna – hotas är en annan sida.

Problembilden är samtidigt svår och ansvaret i många fall markägarens. Men något som politiken kan göra för att begränsa de negativa sidorna av utvecklingen är att fokusera naturvården på skötsel av ängs- och hagmarker.

Edvard Hollertz

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.